Tyresta Trail med fartlek

Ikväll blev ett annorlunda långpass. Normalt brukar vi lunka på runt 6:30-tempo och diskutera det ena och det andra. Idag blev det andra bullar av! 

Jag och Andreas tjuvstartade lite och började med ett varv på gula spåret innan vi mötte upp Emanuel och satte kurs mot Svartbäcken. Tempot var redan från början något uppskruvat mot normalt, och när vi närmade oss "Kamelen" började jag och Andreas prata om race. Starten gick och jag körde på i högt tempo och läste stigen bra! Jag förväntade mig att Andreas skulle komma ikapp mig på slutet då det är mer väg, men det hände aldrig. 

Vi sänkte tempot en bit, men så fort vi klättrat över stigningen till ramsjön började det gå fortare igen. Allt rullade på lätt och snart var vi i Tyresta och gick in på sörmlandsleden. Jag låg här sist och hade inga planer på att springa fort, men jag kände mig ändå stark. Plötsligt tog Emanuel fel väg och när jag hamnade först tog jag min chans. Jag drog upp ett högt tempo, och snart försvann Andreas och Emanuel bakom mig.

Känslan var här nästan magisk! Jag kunde ösa på precis som jag ville, och jag blev inte trött! Framme vid skutan väntade jag in mitt sällskap som fällde några kommentarer om att det var trevligt att springa tillsammans. 

Nu tog Emanuel täten igen, och drog på nytt upp farten! Precis när jag hämtat in honom och gick förbi klev Andreas snett och blev tvungen att stanna. Turligt nog ingen skada skedd utan efter en stund kunde vi fortsätta.

Hemma stannade klockan på 24 km och en snittfart på 5:46/ km. Jag har haft en enorm utveckling på min löpning och har aldrig känt mig så stark! Veckan blev också bra och slutade på 76 km.