Race report Rudan Night Trail

Uppkittade och klara!

Ikväll var det dags för en av höstens höjdpunkter, 6 km reflexlöpning på Rudans tuffa bana! Den här tävlingen har växt i popularitet, enligt min personliga uppfattning var det ca dubbelt så många nu som när jag var med för två år sedan.

Stunden innan start gick snabbt då jag passade på att prata med de jag lärt känna via Facebook och andra tävlingar. Bara det här är ju en stor anledning att tävla då snacket innan och efter är så himla roligt!

Jag håller på att jobba mig tillbaka till min löpform och såg kvällens tävling som ett bra kvalitetspass. Jag hamnade i mitten när fältet gick in i skogen på själva stigen. Jag låg medvetet lite lägre i ansträngning än jag trodde att jag skulle kunna hålla då det var det mer taktiska valet. Märkte fort att jag kom in i mitt bekanta mönster att knappa in på de framför mig i uppförsbackar och tappa utför. Just utförslöpningen är ett stort förbättringsområde för mig.

När det var ca 2 km kvar behövde jag slå av lite på farten då orken inte räckte till. Just den här banan är väldigt obarmhärtig och erbjuder inga lugnare sträckor, och av den anledningen är den utomordentligt bra som träningsrunda och kvalitetspass i synnerhet. Jag kom in i mål på 36:55 vilket är bättre än min officiella tid för två år sedan men nästan 3 min sämre än mitt strava-rekord. I korthet en mycket rolig kväll som vanligt!

Försenad race report från Swimruncupen

Sköna Ingarö bjöd på fin utsikt

Den 23 augusti var det dags för avslutningen på Swimruncupen. Den här deltävlingen gick längst ut på Ingarö. Mer äventyr utlovades idag av arrangören Elisabet Persdotter Westman. Vädret var kanonfint och alla förutsättningar fanns för en härlig tävling! David, Sandra och Joakim hämtade upp mig på vägen och i bilen var det en härlig tävlingstämning i bästa kamratanda.

Jag hade dock haft en förkylning i kroppen som gett med sig precis så att jag kunde ställa upp med gott samvete. Men formen? Nåja, man lär sig alltid något på att tävla, och idag skulle jag lära mig mycket. 

Starten gick i samlad trupp där Elisabet ledde fältet i ca 600 m innan hon klev åt sidan och släppte fältet fritt. Genast blev terrängen svårare samtidigt som Joakim Brunzell drog upp farten rejält. Det var bara några hundra meter till första simningen som hade uppgång vid starten. Min plan idag vad att gå på fullt i simningarna för att utnyttja min styrka där gentemot resten av fältet. Jag gick upp ut vattnet först med en rejäl ledning. Jag visste dock att Joakim strax skulle komma flygande förbi, och efter några hundra meter var han förbi. Blev snart passerad igen av Max. Sen följde tre simningar tätt på varandra och på den tredje gick jag i vattnet samtidigt som Joakim. Gick för fullt och kom upp ur vattnet med en stor ledning igen.

Den följande löpningen var den längsta och Joakim var snart förbi igen. Vid det här tillfället förstod jag hur alla andra känner det när jag simmar förbi. Hur mycket man än försöker så finns det inget man kan göra, jag blev ifrånsprungen lekande lätt samtidigt som min syraskuld i benen växte i uppförsbacken! Efter ytterligare en bit blev jag passerad av Max igen som också är en stark löpare.

Plötsligt hände det som inte får hända på ett lopp, jag sprang fel. Efter en trappa ur en hästhage försvann plötsligt snitslarna. Jag och Max irrade runt i säker 5 minuter innan vi sansade oss och sprang tillbaka till trappan bara för att upptäcka att vi missade en 90 graders sväng precis efter trappan. Det är lätt att skylla på arrangören i ett sånt här läge men det är alltid deltagarens ansvar att hitta rätt och hålla huvudet kallt om snitslarna plötsligt försvinner.

Vi som låg på plats 2 och 3 hade plötsligt halkat ned till plats 13-15. Jag tappade min gnista för loppet här och orkade inte ge allt i löpningen resterande väg utan förlitade mig på de två sista simningarna. Väl i mål slutade jag på plats 4 eller 5. Lite lätt besviken men många lärdomar rikare, framförallt att jag inte klarar att gå på fullt i simningen utan att löpningen blir lidande.

Jag fastnade också på bild av fotografen för kvällen. Bilderna är tagna av Pierre Mangez.

Startfältet, är jag verkligen så här stor?!

Upp ur tredje simningen. Max bakom mig.

Alla glada deltagare.

Avslutningsvis vill jag framföra mitt tack till Elisabet Persdotter Westman som anordnat Swimruncupen! Det roliga och smidiga i att ha korta tävlingar på vardagskvällar har varit ett otroligt roligt inslag i Swimrunsäsongen som nu lider mot sitt slut. Jag ska tävla i Tyskland om 6 veckor men ser redan framemot nästa sommar och alla roliga tävlingar!