Kort summering av april

I slutet av mars hade jag en kort dipp i motivationen. Lösningen på den visade sig vara mer variation i träningen. I april sprang jag något fortare än tidigare. Jag har inte direkt lagt in specifik fartträning förutom några enstaka intervallpass. Men passen går fortare nu, och det är lättare att hålla ett lite högre tempo. 

April var en bra månad, och med en villovecka fick jag ändå ihop nästan 26 mil. Ett störande moment just nu är att jag fortfarande är snuvig efter min förkylning. Jag är pigg i kroppen och betecknar mig som frisk, men det är irriterande ändå att vara snorig.

Idag är en extra ledig dag och jag ska njuta av ledigheten! Det blir säkert en kortare runda idag och ev imorgon innan vårmilen på söndag. Det ska bli riktigt kul med ett kortare lopp igen. Jag tror att jag och Emanuel kommer sporra och matcha varandra riktigt bra! Mitt tidsmål är egentligen motsvarande premiärmilen, men jag tror att jag har mer kapacitet än så. 

Äntligen frisk och långpass igen!

Underbar kväll för långpass!

Ikväll lyckades vi samla hela Haninge trailrunners för första gången på länge! Vädret var helt underbart och löpningen var lite urban till en början men efter hand så övergick den till små grusvägar i landsbygdsidyll. 

Jag var förkyld i veckan som gick och hade inga stora förhoppningar på rundan, men ändå blev jag något förvånad när benen stumnade efter 20 km. Därifrån var det en ren pina att ta sig hem, och väl hemma slutade passet på 28 km. 

Alla pass är inte guld och gröna skogar. Och kvällens pass var väldigt bra ur träningssynpunkt, just för att det var oerhört tungt på slutet. Jag provade nya skorna och kan konstatera att de fungerar bra, däremot så är de tyngre än spikskorna och med längden inräknat kändes det rejält. De kommer ändå användas som mina nya mängd/ långpass-skor då jag misstänker att jag kommer behöva den extra dämpningen på längre sträckor typ SUM och Lida.

Nya skor i familjen!

Brooks Pure Flow 2

Nu har jag äntligen hittat en mängd/ asfaltssko som passar mig, och dessutom till ett bra pris. Visserligen är modellen några år gammal men den har ändå ett lågt drop och relativt låg vikt utan att vara den lättaste skon på marknaden. Det ska bli väldigt kul att prova den när förkylningen väl gett med sig.

Jag har också, för nästan första gången, lyckats slita ut ett par skor innan åldern tagit ut sin rätt på dom. Mina första spikskor som jag köpte i december har nu gått 56 mil. Det kan verka lite, men spikskorna är inte alls byggda som vanliga skor och håller således inte lika länge.

Nästan så att skon börjar lossna från sulan.

Ibland är det skönt att bara ta en kaffe

Ikväll tog jag en liten paus, både från träningen och den stundande veckohandlingen. Smet in på Starbucks och beställde en stor och härlig kaffe mocha! Skönt att bara sitta lite och summera ihop dagens tankar.

Fick ont i halsen igår så träningen får vänta lite nu. Räknar med att vara frisk om en dag eller två och sen börja ladda inför vårmilen som går nästa helg.

Långpass dagen efter Åda

Emanuel och Andreas på Tyresta trail.

Eftersom det var söndag ikväll och jag inte var helt död i benen så blev det ett sedvanligt långpass med Emanuel och Andreas. Det var länge sedan vi fick till att springa fler än två och det var riktigt roligt! 

Allt gick bra tills vi nådde Tyresta by och växlade in på Sörmlandsleden. Här gjorde sig gårdagen brutalt påmind och jag kunde inte hålla jämna steg med Emanuel och Andreas utan hamnade hela tiden på efterkälken. Nu var benen riktigt slut och speciellt nedförsbackarna var riktigt jobbiga. När vi väl var hemma slutade veckan på 66 km vilket är helt ok med tanke på att jag tog tre vilodagar innan Åda.

Apropå Åda så fastnade jag på bild. Christian Boo (http://christianboo.se) fotograferade för tävlingens räkning. Jag tycker bilden blev riktigt bra. Tror att den togs efter 8-10 km.

Race report: Åda wild boar race

Nu har jag tävlat igen, och idag bar det av till Åda utanför Trosa för att springa Åda wild boar race! Jag anmälde mig till 22 km-sträckan, men i veckan lade tävlingsledningen om banan så att den istället blev 26 km. För mig som ville ha det här loppet för att träna på att tävla passade det alldeles utmärkt!

Vi anlände till Åda i god tid och promenerade sedan till Art of running där nummerlapparna fanns. På väg tillbaka till startområdet funderade jag över vad jag skulle ha på överkroppen. Det var nu väldigt kallt och blåsigt. Jag hade tidigare bestämt mig för att springa i T-shirt, men nu började jag att vackla. Till slut sken solen på mig ett vindstilla ögonblick och där fanns det värme! När jag stod och väntade på starten frös jag så att jag huttrade och jag undrade om det verkligen var rätt val ändå. 

Att träna på att tävla var det jag skulle göra. Men i det ingår ju också att pressa sig själv till gränsen utan att trilla över. Och det på en bansträckning jag inte hade en aning om hur terrängen skulle vara. Optimala förutsättningar för vad jag ville åstadkomma med andra ord! Av någon anledning kände jag inte för att värma upp utan fastnade i mitt huttrande. Minutrarna som speakern räknade ned gick helt klart fortare än vanligt och plötsligt gick startskottet. Jag och Fredrik utbytte ett sista "lycka till" innan våra vägar skildes åt. 

De första två km gick över åkermark och som alltid gick det lite fortare än medeltempot som jag tänkt mig men jag oroade mig inte så mycket över det. Jag räknade med att det skulle finnas gott om tid till att springa långsammare längre fram. Plötsligt bytte banan karaktär rejält och de nästkommande kilometrarna var de tuffaste jag upplevt i löparväg. Nu blandades extremt branta stigningar med branta nedförslut, och däremellan trång stig. Tempot sjönk givetvis men ansträngningen ökade desto mer.

Efter 6 km var det värsta över och vi kom ut på en transportsträcka som skulle leda oss vidare in på Sörmlandsleden. Nu blev jag orolig för redan här fick jag en dipp. Jag åt en snickers och fyllde på med lite vatten, och när vi kom till den första vätskekontrollen vid 7 km så kändes allt bättre. Jag chansade och drack två muggar sportdryck innan vi dök in i skogen igen och in på Sörmlandsleden.

Nu var det lite mer normal stig och löpningen flöt på bra samtidigt som jag kände krafterna återvända. Efter drygt 3 km var det dags för en kortare transportsträcka igen och jag fick en liten pratstund med en annan löpare. Det hjälpte mig ytterligare och vid nästa parti sörmlandsled kände jag mig ytterligare lite piggare! 

Efter drygt 12 km började vi närma oss Åda golfklubb igen och jag hade då en klunga inom synhåll som höll samma tempo som jag och min tillfälliga medlöpare. Jag bestämde då att jag skulle i mål före den klungan och ökade farten något. Benen rullade på bra och snart var vi framme vid nästa vätskekontroll innan det var dags att gå in på 11 km-spåret. 

Jag ville springa fortare men insåg samtidigt vikten av att disponera loppet rätt. I vätskekontrollen fyllde jag på med mer sportdryck och en rejäl näve godisfiskar. Klungan framför låg fortfarande på konstant avstånd och jag bestämde mig för att äta allt godis och sen vänta på att energin skulle sätta in. Här mötte jag Fredrik som var på väg mot mål på sina 11 km. Vi stannade till och utbytte en snabb kram innan jag satte av igen.

Jag tog det nu lite lugnare då terrängen var svårare igen. Jag knappade in luckan till klungan och lade mig som svans samtidigt som jag åt den sista godisbiten. Jag behövde inte vänta särskilt länge på energikicken, och med drygt 8 km till mål började jag att äta mig framåt i startfältet. 

Klungan var snabbt passerad, och efter bara någon minut kom jag ikapp tre löpare till. Tog mig förbi även dom och snart var det dags för nästa grupp att se sig ifrånsprungna! Jag hoppade över den sista vätskekontrollen och fortsatte framåt, nu i ett högt tempo jämfört med alla andra. 

Nu kände jag mig starkare än någonsin och kom snart ikapp en löpare från Team Nordic Trail som även han fick se sig besegrad. Nu hade jag ett riktigt flyt och passerade folk på löpande band och fortsatte att göra så hela vägen in i mål!

Allt var så bra och jag var otroligt stark hela vägen. När alla andra kroknade kunde jag istället öka! Här kände jag att jag hade en enorm nytta av våra långpass i liknande terräng och jag kunde nästan känna Haninge Trailrunners var med mig hela vägen. Hur vi plötsligt lade in en fartökning efter 20 km av stig, lera, berg, stenar och rötter!

Jag gick i mål på 2:37:19 och kom på 18:e plats! Det var en enorm prestation och jag blev överväldigad av känslor över hur pass bra jag lyckades med loppet. När jag lugnat ned mig efter målgången letade jag upp Fredrik och vi körde hemåt. Dagen avslutades med kaffe och knäckebröd på Fredriks altan vilket blev en perfekt avslutning på en trevlig dag!

Underlaget i loppet var väldigt varierande och utmanande. Transportsträckorna var just transport, men i övrigt var det allt från åker, berg, stig, rötter, stenblock och självfallet lera! Jättekul lopp som jag definitivt kommer springa fler gånger! Jag passade också på att ta lite bilder för att försöka fånga utmaningarna som fanns.

Några minuter till start.

Här syns lite hur brant en del stigningar var.

Långpass på sörmlandsleden

Våra söndagspass har av olika anledningar inte blivit av på ett tag. Men ikväll gjorde jag och Emanuel ett bra pass mot paradiset på sörmlandsleden. Turen påbörjades i dagsljus, men några km innan vi kom fram till till paradiset så var det dags att slå på pannlamporna.

Passet blev precis så krävande som ett bra långpass ska vara. Det här var tredje gången jag körde sörmlandsleden till paradiset. Jag hade helt förträngt hur pass teknisk stigen är och mot slutet var jag riktigt trött i benen. Vi hade båda våra upp och ned-perioder och turades om att leda. 

Väl hemma slutade distansen på 25,5 km . Jag är väldigt nöjd med både kvällens pass och veckan som gått. För andra veckan i rad sprang jag över 80 km. Den ökade veckomängden känns bra men just den här veckan har det varit tre rejäla pass i svår terräng vilket känns ordentligt i benen. Jag är osäker på hur kommande vecka ska planeras med tanke på Åda wild boar i helgen som kommer. Det jag tror mest är att det blir ett ganska normalt upplägg men med något kortare distanser och inte så mycket terräng.

Jag på väg över en lång flytbrygga.

En karaktäristisk bild av Sörmlandsleden.

Härlig natur. Kul att se den i dagsljus.

Hemvägen var i mörker.

En bra lampa är ett måste!

En väldigt stark inledning på april!

Den här veckan har jag haft ett otroligt flyt i min träning. Jag har gjort lite freeletics, men framförallt mycket löpning! Med en vilodag inräknat har jag lyckats springa 83,5 km. Och dessutom lite snabbare än vad distanspass vara för mig. Visserligen har jag sprungit mest asfalt, men farten är mycket högre än vad jag tidigare mäktat med. Speciellt med den mängden jag gjort.

Det är som om något hände på premiärmilen. Att min kropp plötsligt förstod hur den springer bättre och snabbare! För nu rullar det bara på. Ikväll ville jag ha en bra avslutning på veckan och gick ut i ett högre tempo än resten av veckan. Tempot anpassades till att jag skulle orka i 12,5 km, men på sluter lurade jag mig själv och tog en omväg på ytterligare 3 km. Hela turen slutade på 15,5 km i 4:44-snitt. 

Just nu känns allt väldigt positivt och jag är starkare än någonsin. Det passar väldigt bra, för det är också nu som förberedelserna för hösten drar igång på riktigt. Om två veckor är det Åda wild boar 22 km, och om fyra veckor är det Vårmilen som i sin tur är seedningsgrundande för Lidingöloppet. För att kunna göra ett bra lopp på Lidingö krävs att man startar i en bra startgrupp. Det enda sättet att komma i en sådan om man inte sprungit Lidingö förut är att göra bra ifrån sig i ett seedningslopp. Så på det loppet är det fullt race-mode!

Splittarna från kvällens pass.

Månskenstur

Nu kom några fler lediga dagar i samband med påsken. För mig innebär det möjlighet att kickstarta träningen för april ordentligt.

Ikväll ville jag ha en runda som inte krävde någon nämnvärd koncentration på underlaget. Valet föll på två timmar asfalt i månsken. Jag laddade maratonpodden med Lofsan och Mustafa Mohammed! Att lyssna på podar kan verkligen vara intressant och lärorikt och ikväll passade det ypperligt.

Jag visste inte när jag gick ut exakt hur lång slingan skulle bli, men trodde på strax över 20 km. Väl hemma stannade klockan på 22,8 km. Löpningen flöt på bra, och jag sprang bekvämt men i ett lite högre tempo än distanspassen brukar vara. Månen skänkte mycket ljus ikväll och skenet var så starkt att jag hade en tydlig skugga! Underbar tur!