Race report: Åda wild boar race

Nu har jag tävlat igen, och idag bar det av till Åda utanför Trosa för att springa Åda wild boar race! Jag anmälde mig till 22 km-sträckan, men i veckan lade tävlingsledningen om banan så att den istället blev 26 km. För mig som ville ha det här loppet för att träna på att tävla passade det alldeles utmärkt!

Vi anlände till Åda i god tid och promenerade sedan till Art of running där nummerlapparna fanns. På väg tillbaka till startområdet funderade jag över vad jag skulle ha på överkroppen. Det var nu väldigt kallt och blåsigt. Jag hade tidigare bestämt mig för att springa i T-shirt, men nu började jag att vackla. Till slut sken solen på mig ett vindstilla ögonblick och där fanns det värme! När jag stod och väntade på starten frös jag så att jag huttrade och jag undrade om det verkligen var rätt val ändå. 

Att träna på att tävla var det jag skulle göra. Men i det ingår ju också att pressa sig själv till gränsen utan att trilla över. Och det på en bansträckning jag inte hade en aning om hur terrängen skulle vara. Optimala förutsättningar för vad jag ville åstadkomma med andra ord! Av någon anledning kände jag inte för att värma upp utan fastnade i mitt huttrande. Minutrarna som speakern räknade ned gick helt klart fortare än vanligt och plötsligt gick startskottet. Jag och Fredrik utbytte ett sista "lycka till" innan våra vägar skildes åt. 

De första två km gick över åkermark och som alltid gick det lite fortare än medeltempot som jag tänkt mig men jag oroade mig inte så mycket över det. Jag räknade med att det skulle finnas gott om tid till att springa långsammare längre fram. Plötsligt bytte banan karaktär rejält och de nästkommande kilometrarna var de tuffaste jag upplevt i löparväg. Nu blandades extremt branta stigningar med branta nedförslut, och däremellan trång stig. Tempot sjönk givetvis men ansträngningen ökade desto mer.

Efter 6 km var det värsta över och vi kom ut på en transportsträcka som skulle leda oss vidare in på Sörmlandsleden. Nu blev jag orolig för redan här fick jag en dipp. Jag åt en snickers och fyllde på med lite vatten, och när vi kom till den första vätskekontrollen vid 7 km så kändes allt bättre. Jag chansade och drack två muggar sportdryck innan vi dök in i skogen igen och in på Sörmlandsleden.

Nu var det lite mer normal stig och löpningen flöt på bra samtidigt som jag kände krafterna återvända. Efter drygt 3 km var det dags för en kortare transportsträcka igen och jag fick en liten pratstund med en annan löpare. Det hjälpte mig ytterligare och vid nästa parti sörmlandsled kände jag mig ytterligare lite piggare! 

Efter drygt 12 km började vi närma oss Åda golfklubb igen och jag hade då en klunga inom synhåll som höll samma tempo som jag och min tillfälliga medlöpare. Jag bestämde då att jag skulle i mål före den klungan och ökade farten något. Benen rullade på bra och snart var vi framme vid nästa vätskekontroll innan det var dags att gå in på 11 km-spåret. 

Jag ville springa fortare men insåg samtidigt vikten av att disponera loppet rätt. I vätskekontrollen fyllde jag på med mer sportdryck och en rejäl näve godisfiskar. Klungan framför låg fortfarande på konstant avstånd och jag bestämde mig för att äta allt godis och sen vänta på att energin skulle sätta in. Här mötte jag Fredrik som var på väg mot mål på sina 11 km. Vi stannade till och utbytte en snabb kram innan jag satte av igen.

Jag tog det nu lite lugnare då terrängen var svårare igen. Jag knappade in luckan till klungan och lade mig som svans samtidigt som jag åt den sista godisbiten. Jag behövde inte vänta särskilt länge på energikicken, och med drygt 8 km till mål började jag att äta mig framåt i startfältet. 

Klungan var snabbt passerad, och efter bara någon minut kom jag ikapp tre löpare till. Tog mig förbi även dom och snart var det dags för nästa grupp att se sig ifrånsprungna! Jag hoppade över den sista vätskekontrollen och fortsatte framåt, nu i ett högt tempo jämfört med alla andra. 

Nu kände jag mig starkare än någonsin och kom snart ikapp en löpare från Team Nordic Trail som även han fick se sig besegrad. Nu hade jag ett riktigt flyt och passerade folk på löpande band och fortsatte att göra så hela vägen in i mål!

Allt var så bra och jag var otroligt stark hela vägen. När alla andra kroknade kunde jag istället öka! Här kände jag att jag hade en enorm nytta av våra långpass i liknande terräng och jag kunde nästan känna Haninge Trailrunners var med mig hela vägen. Hur vi plötsligt lade in en fartökning efter 20 km av stig, lera, berg, stenar och rötter!

Jag gick i mål på 2:37:19 och kom på 18:e plats! Det var en enorm prestation och jag blev överväldigad av känslor över hur pass bra jag lyckades med loppet. När jag lugnat ned mig efter målgången letade jag upp Fredrik och vi körde hemåt. Dagen avslutades med kaffe och knäckebröd på Fredriks altan vilket blev en perfekt avslutning på en trevlig dag!

Underlaget i loppet var väldigt varierande och utmanande. Transportsträckorna var just transport, men i övrigt var det allt från åker, berg, stig, rötter, stenblock och självfallet lera! Jättekul lopp som jag definitivt kommer springa fler gånger! Jag passade också på att ta lite bilder för att försöka fånga utmaningarna som fanns.

Några minuter till start.

Här syns lite hur brant en del stigningar var.