Fredagsfys före fredagsmys!

Så var den efterlängtade fredagen här, och då är det lätt att sjunka ned i soffan. Jag har varit lite förkyld under veckan men känner mig frisk igen och ville prova lite träning för att stämma av om känslan var rätt.

Det blev ett kärt återseende med Freeletics då jag körde Poseidon och lite kortare övningar. Jag har tappat otroligt mycket i styrka under mitt uppehåll från Freeletics men hoppas att jag ta upp den delen av träningen igen.

På jobbet försöker jag mynta uttrycket "Fredagsfys före fredagsmys!", vilket började som ett skämt då jag är den som tränar mest på jobbet. Men en del hakar på! Och ikväll gav det mig det jag behövde för att träna innan jag satte mig i soffan!

Unbreakable - The Western States 100

Det har inte blivit så mycket träning den här veckan. Ibland går det helt enkelt inte att få in i vardagen. Men det är inget att sura över, jag försöker istället vara glad åt de många fler veckorna när det faktiskt går att få in den träningsmängd jag vill!

När jag inte tränar brukar jag försöka hitta inspiration på olika sätt, och nu senast såg jag Unbreakable. Filmen är en dokumentär som handlar om Western States 2010 där fyra väldigt starka ultralöpare möter varandra för första gången i USA's mest anrika ultralopp. Producenten har lyckats att göra en väldigt bra film där man både får lära känna löparna och följa med genom loppet. Under stora bitar springer kameramän med och lyckas på så sätt att verkligen fånga andan i loppet. Än så länge är jag i startgroparna för min träning, men jag undrar ändå om jag har vad det krävs? Verkligen inspirerande film!

Härligt långpass som avslutning på en bra vecka!

Så var ännu en vecka till ända, och på något sätt har det känts som en ganska lätt vecka. Att det har känts lätt är i sig ganska märkligt eftersom jag ändå fått till 5 löppass och nästan 55 km. Märkligt men kul! Jag inser nu att det är fullt möjligt att ligga på 70-80 km/ vecka, vilket jag siktar på att göra om 6-8 veckor.

Kvällens pass blev en provtur på en liten omläggning av Tyresta Trail. Jag var ute och rekognoserade i tisdags och har nu lyckats skära ned asfaltsmängden till < 500 m, vilket måste anses bra när rundan mäter ca 20 km!

Passet gick riktigt bra, men underlaget var väldigt svårt. Det var väldigt mycket is, och utan mina spikskor hade jag säkerligen ramlat mycket mer än jag gjorde. Mot slutet av rundan var spikarna nedslitna så då blev det väldigt halt!

Ca 80 % av rundan såg ut såhär.

Här hittade vi vatten!

Bönor!

Här har jag lagt stora vita, svarta och kidneybönor i vatten. Att blötlägga själv är mycket billigare och ger mer smak!

Minnesota chili på bönor

Andra gången jag provar det här receptet, den här gången utan svamp så att min kära fru kan äta. I den här chilin är det enbart nyttiga saker och den ger både protein och rätt slags kolhydrater. 

Ingredienserna är:

Lök, vitlök, röd paprika, krossade tomater, chili, stora vita bönor, kidneybönor, svarta bönor, hel dinkel, salt, peppar och olivolja. Vatten efter behag.

Allt får puttra tillsammans i drygt 4 timmar (dinkeln tillsätts sista 40 min). Rätten har både härlig smak och konsistens. Dessutom blir den lätt stor så att man inte behöver laga den så ofta.

Hur känns det då med att inte äta kött? Som det har blivit de sista tre veckorna har jag ätit kött en gång i veckan. Sedan jag skar ned på kött mår jag mycket bättre i både kropp och själ. Jag känner mig piggare och blir inte hungrig på samma sätt som jag kunde bli tidigare. Jag vet än så länge inte om jag upplever någon skillnad i orken under träning, men jag kommer fortsätta en längre tid när jag ändå upplever en sådan stor förbättring i mitt allmänna välbefinnande.

Kortare asfaltsrunda

Dagens splittar gick lite fortare än vanligt, men ändå under kontroll.

Ikväll blev det en liten kvällsrunda på 6 km. Kändes överlag väldigt bra och jag funderade ett tag på om jag skulle hinna bli svettig innan jag var hemma :)

Verkligheten kom ikapp mig vid 4 km dock, och sen blev det lite jobbigare. Tempot var hela tiden under kontroll men jag är lite ovan att springa i farter under 5 min/km. Väldigt nöjd! 

Jag ska försöka lägga in fler sådana här pass framöver som går lite fortare utan att behöva ta ut mig alltför mycket.

Sörmlandsleden mot Riddartorp och Hanveden

Underbar kväll på sml med Tomas som vägvisare. Snön låg drygt 15 cm djup och snötäcket var orört. Snön gav ett extra motstånd till löpningen men också extra energi till sinnet!

Vi tog oss via Riddartorp till spåren i Hanveden och där lite diverse stigar som Tomas visste innan vi började ta oss tillbaka mot Rudan. Sista km blev en liten fartökning. Sån underbar känsla att orka det efter nästan två timmar terränglöpning i snö!

En helt magisk löptur! 18,9 km på 2:06

Nyttigare mat

Jag har funderat i omgångar på vad som är nyttigare mat, men inte förräns nu har jag reflekterat över vilken mat som är bättre att springa långdistans på. Och kan det göra någon skillnad alls eller är det bara psykologiskt?

Efter att ha läst Scott Jureks bok så har jag tänkt till ytterligare ett steg, och eftersom jag planerar att ta träningen ett steg uppåt på skalan måste maten också ändras. Sen får jag se om jag upplever någon skillnad eller ej. Scott Jurek förespråkar vegan-kost, och så långt är jag inte beredd att ta det. Men på ett tidigt teststadium kommer jag nu att sluta äta kött för att känna om det blir någon skillnad på välbefinnande eller ork i träningen.

Zucchini och stekt ägg är ett alternativ till kött.

En god wok på zucchini, bönor och curry.

Svamp, lök, paprika och ruccola.

Morgondrink på banan, mango och spirulina.

Nyttiga snacks på solroskärnor, pumpakärnor, linfrön och sesamfrön. Går utmärkt att toppas med chiafrön.

Det finns kort sagt massor av varianter till traditionell kost, som dessutom smakar gott!

Tyresta Trail i snöfallet

Något slitigt pass med Tomas. Vi inledde passet med bra känsla och lågt tempo i lite mysigt snöfall. Efter en timme hade snöfallet tilltagit och dolde effektivt varje liten isfläck som blev otroligt hal! Dessutom började mitt lår påminna mig vid 9 km om att det kanske varit lite för mycket löpning de sista veckorna. 

Sträckan mellan tyresta och skutans gård tycktes aldrig ta slut idag, men på något vis kom vi hem ändå. Blandade känslor i dagens pass kan vi säga.

18,5 km på 2:03

Årets första pass avklarat!

Nu är det nya årets träning äntligen igång! Jag ser framemot att få träna vidare och se vad jag kan åstadkomma med rätt träning och kost.

Passet gick bra, men blev inte som jag tänkt mig. Planen var att fortsätta till Torvallas spår och ta gula spåret där, men precis när jag växlade förbi här hemma kom en huggande smärta i höger lårmuskel. Vet inte om det var det frusna underlaget som gjorde påfrestningarna lite större än vanligt.

Sprang tillsammans med Emanuel och tiden gick fort. Vi hade en tendens till för högt tempo i början men hittade rätt när karaktären på spåret blev lite värre. Vi lyckades också springa fel på ett ställe som jag inte ens märkte, men det påverkade inte rundan.

18,9 km på knappt 2 h.

Jag är en vinterlöpare! (Skulle publicerats sön 28/12)

Ikväll var det nära att jag ställde in. Temperaturen var nära -10, och mörkret lockade inte alls. Istället gick jag ut och gjorde mitt livs pass!

Ett väldigt intressant pass som klargjorde två saker för mig; att bortse från sånt som inte är viktigt, och att jag kan hålla ett högre tempo än jag trodde var möjligt med en relativt låg ansträngning. Men passet var egentligen inte tänkt att bli så. Det var faktiskt nära att jag bröt efter ett varv då jag blödde näsblod, men precis innan varvningen avtog det och jag bestämde mig för att fortsätta.

När jag gick ut tänkte jag att enbart skulle försöka jobba med mitt steg, men hålla ett lågt tempo och försöka hitta det smidigaste steget. Jag kortade in stegen mot vad jag normalt gör, och när det började gå uppför kortade jag in steget ännu mer och nästan ökade tempot. Det som var riktigt intressant här var att jag då nästan kunde vila i backarna. Det är svårt att säga hur det skulle vara i en längre backe, men i backarna på spåret fungerade det bra. Jag försökte alltså inte att springa så pass fort, men det bara kom av sig själv. Ansträngningen låg på 15 de första två varven men steg till 16 på det sista. Här gjorde jag ytterligare en tempohöjning utan att jag tänkte på det. Jag ville bara hålla kvar mitt flyt passet ut då jag klart kunde känna att jag aldrig sprungit så fort i den typen av spår och längd. Helt klart mitt livs pass så här långt! Jag sprang 17,4 km på 1:29:20 (5:09/km i snitt)

Nytt år, nya möjligheter

Summeringen av året, mängden ökade drastiskt från september och framåt.

2014 kommer vara mitt bästa träningsår hittills, men när jag tänker tillbaka på det så är var det egentligen det sista kvartalet som jag hittade rätt i träningen.

Under början av året körde jag P90X, men till slut sa min axel ifrån. Det blev lite löpning under mars/april, men inget vidare organiserat. Jag lyckades ändå sätta pb på 10 km med 45:50. 

Våren fortsatte med sporadisk löpning, och jag intalade mig att jag tränade mycket. Under sommaren började med Freeletics, vilket gav snabba resultat tillsammans med en strikt kosthållning. Nu trodde jag att det här var min grej, men efter två månader med passen fick jag ont i en armbåge och blev tvungen att hitta något annat. 

Hösten och mörkret började smyga sig på så jag köpte en pannlampa och provade reflexlöpning på rudans bana. Under den första turen frågade jag mig själv varför jag var så snabb med att anmäla mig till Rudan Night Trail. Terrängen var extremt kuperad och liknade inte något annat jag sprungit i förut! Jag fick till ett par pass, och när tävlingen väl kom var den väldigt rolig och jag vann utlottningen av en Mila Sirius. En pannlampa som verkligen slår allt jag sett i lampväg! Nu är lampan min bästa vän i mörkret och jag kan inte tänka mig att byta ned mig.

Vid den här tiden började jag också ha lite mer kontakt med Tomas och vi körde några pass tillsammans. Jag anmälde mig till Haninge Trail och jag och Tomas fortsatte springa tillsammans på söndagar. I början var de passen på 17-18 km väldigt långa för mig, men med tips och tempostyrning från Tomas så insåg jag det roliga med att springa långt!

I mitten av oktober var det dags för Haninge Trail; 16,7 km kuperad löpning. Trots att jag bara fått till 3-4 st pass på tävlingsbanan så lyckades jag prestera bra och jag höll ett snitt-tempo på 5:35/ km. Tävlingen var extremt jobbig, men samtidigt föddes ett begär hos mig att bli bättre och kunna springa både längre och fortare.

Jag och Tomas fortsatte sedan med våra söndagspass, vilka nu var rutin. Andreas började också följa med och snart var vi tre st som sprang med pannlampor på söndagskvällarna. Passen blev både fler och längre, och en del pass var även Emanuel med.

Att springa långt och tillsammans med andra har verkligen utvecklat min löpning och numera är 15-20 km standardlängd på mina pass. Jag avslutade året med en rekordmånad på 218 km i december! Upplägget för 2015 kommer bli liknande den här hösten, och jag ser framemot att se vad jag kan åstadkomma med rätt träning!