Tyresta Trail

Fruktansvärt kul pass med Andreas! Det blev en kombination av min skogsrunda till Tyresta, och Andreas vägvisning av Sml från Tyresta och hem. Tempot kändes hela tiden bra, även om det var något högre än vad det brukar vara på våra långpass. Med tanke på terrängen var tempot ännu högre, men vad kul det var! 

Turen är lättsprunget fram till 4-5 km, sen är den extremt hård mellan 5-9. Dagstid är naturen här slående. Efter 9 km blir det lättare grusväg innan man kommer fram till Tyresta by, och här kändes det lite tyngre en bit. 

Här tog Andreas över och visade Sml som var väldigt hal med all lera. Knepigt värre, men jag ramlade aldrig. När vi kom fram till Skutans gård lade Andreas in en tempohöjning som jag kunde svara på, och gradvis blev tempot högre och högre. Sista km gick på 4:58.

Överlag så är nog det här passet det bästa jag gjort! Helt underbart!

19 km på 1:56:27

Två vilodagar

Under den senaste veckan har jag haft en bra mängd på träningen, men jag kände redan i torsdags på simningen att jag var väldigt trött. Jag bestämde mig då för att lägga in lite extra vila, och känner mig redan mycket piggare. 

Ikväll är det dags för långpass igen, och jag ska guida Tomas och Andreas på min trail-slinga mot Tyresta. Därifrån kommer vi sedan ta Sörmlandsleden hem. Vi borde landa runt 20 km. Det är en väldigt fin tur, och jag får tillfälle att prova min nya vätskeryggsäck som jag mot förmodan hittade på Biltema. Huruvida denna är lika bra som dyrare modeller återstår att se. En sak jag redan nu kan se skiljer sig mot finare ryggsäckar är att de har flera fack där man kan förvara energibars och annat man behöver ha lättåtkomligt.

Väldigt liten och smidig.

Rymmer förutom 1,5 l vatten någon extra tröja.

Slangen och sladden till pannlampan kommer upp via axelremmarna.

Stenhård runda på Reflexen

Stenhård runda på reflexen med Emanuel. Målet idag var helt enkelt att plåga mig så mycket jag kunde, och ligga högt i puls. 

Jag gick ut hårt och försökte hålla högt tempo. Till en början var Emanuel med, men efter två km fick jag kriga på egen hand. Trots genomgående hög ansträngning kände jag ändå att jag kunde ligga på hela vägen och på något vis kände jag mig ändå stark när banan började lida mot sitt slut.

Extra kul att jag kände mig så bra trots löpningen igår och endast en vilodag efter långturen. Reflexen var väldigt tungsprungen, och dubbskor står högt på önskelistan nu.

6 km på 36:20

10 km kontrollerat

Kontrollerad runda på trygga VH-slingan. Har under dagen haft lite ont i höger knä efter en marksyning på sml o söndags, men det kändes inte av under löpningen.

Målet var att hålla pulsen runt 150, och det gick ungefär halvvägs. På hemvägen fick jag öka ansträngningen något för att inte tappa fart. Ökade lite sista km för att säkra en sluttid under 49 min. Överlag väldigt nöjd med kvällens tur.

10 km på 48:47

Riktigt långpass: 28 km på 3:30

Första riktiga långpasset för min del. Jag hade förberett mig under dagen både med att dricka och äta bra. Och även försökt ställa in huvudet på det rejäla träningspasset.

Till en början kändes allt lugnt och bra när jag följde Andreas och Tomas ut på sörmlandsleden. Jag såg till att fylla på med vätska och energikakor som jag bakat, och det var nog det som såg till att jag överlevde passet.

Halvvägs vid Paradiset var det dags att fylla på vatten i flaskorna och allt kändes toppen. Det gick visserligen långsamt på den knepiga stigen, men orken kändes riktigt bra. När vi närmade oss 20 km började min ork gå utför, och det fort samtidigt som vi gick in på det knixigaste spåret. Här växlade vi mycket mellan att gå och springa, men steg för steg tog vi oss närmare rudan. 

De sista 6 km innan vi kom fram till rudan var de jobbigaste i min löparkarriär så här långt. Jag naglade fast blicken på Tomas skor och tog samma steg som han. Grenar och annat orkade jag inte ens ducka för. Till slut kom vi fram till rudans gård, och sen var det bara en knapp km hem...

Väldigt nyttigt pass, och ett nödvändigt steg för att gå vidare i min löpträning. Jag kan inte säga att jag ser framemot fler pass av den här karaktären, men de ska definitivt genomföras!

Stort tack till Tomas och Andreas som drog mig hem!

Nya skor på reklamation

Då mina skor jag sprungit 19 mil i gått sönder så provade jag att reklamera. Det var inga problem, och pga tidsbrist blev det att jag tog ett par liknade. Men går de också sönder så är min relation med Kalenji slut.

Morgonlöpning!

Torvalla gul och röd med Emanuel

Hösten är så härlig att springa i! Idag gick det betydligt lugnare, men ändå en ganska bra puls. Emanuel insåg själv att det gick lite fort sist på reflexen och ville själv ta ett lägre tempo nu, och dessutom slog han av tempot lite i uppförsbackarna! Underbart att få träningen gjord på morgonen medans det är ljust! Super! 

11 km på 1:00.38

Fredagpass

Det finns nästan alltid tid att träna om man vill. Ett pass behöver inte ta mer än 30 min, och går bra att göra i vardagsrummet med tända ljus innan helgen börjar. Innan jag tränade tyckte jag att jag inte hade tid, men det var bara fel!

Workout!

86 kg!

Nu går allt bra! Både träning och mat flyter på hur bra som helst, och nu väger jag in på 86 kg! Vikten är inte mitt primära mål med träningen, men en bonus som gör nästa del av träningen roligare.

Simning och proteinbars

Så var det torsdag och ett skönt simpass med Tomas. Något tröttare än vad jag trodde under huvudserien som idag var 10*200 m @ 3:00. Mot slutet krympte vilan ned till knappt 10 sekunder. Körde 10*100 m @ 2:00 benspark med zoomers. Här hade jag planerat att ligga på lite mer, men så fort jag tog i så kom krampen i både vad och baksida lår. Fick istället glida igenom för att få jobbet gjort.

Det är väldigt roligt med simningen och löpningen nu. De kompletterar varandra bra gör att jag får bra kontinuitet i min träning.

Igår blev det lite fix här hemma istället för träning, men jag passade istället på att baka proteinbars. Det var mitt andra försök och de blev riktigt bra! Lika goda som nyttiga.

10 km med fartökning sista 3 km

<< FÖREGÅENDE PASS •

Mikael Rodemar

1980 • Stockholm

VH centrum

Inte helt enligt planerna. Hade tänkt ett lugnt pass på 10 km, men puls på 150-160. Allt gick som det skulle fram till 7 km (4:50-tempo) och kändes dessutom väldigt bra.

Sen ville jag se vad mer jag hade på slutet, samtidigt som clawfinger började sjunga till mig; i'm the biggest, the best, better than the rest! Benen ökade på steglängden, och successivt började jag öka och kom i mål mycket snabbare än jag trodde! Avslutande splittar:

Km 8: 4:41
Km 9: 4:26
Km 10: 4:10

Riktigt kul, men kanske inte vad mina ben behövde efter söndagens terrängpass...

Redigera passet

En bra löpvecka!

Veckan som gått har varit bra, och precis i fas med min planering. Det har blivit tre pass på totalt ca 3,5 h och 32 km.

I lördags morse blev det en tur med Emanuel på Torvallas skogsspår. Vi började på 5:13-tempo, men omedvetet triggade vi nog varandra och sprang fortare ju längre rundan gick. Från 4 km och framåt började vi öka, och sista km gick på 4:30. Jobbigt såklart, men både kondition och benen svarade bra! Jättekul!

Och när söndagen kom blev det som vanligt ett långpass, dock inte lika långt som på sistone men desto mer krävande. Jag har länge varit sugen på att köra två varv på reflexen som ett pass. Idag fick jag tillfälle att prova det tillsammans med Tomas och Emanuel. Emanuel fick ta täten och drog på i ett högt tempo. Det kändes ok till en början, men efter tre km var jag riktigt trött. Emanuel var trött likaså, och efter en liten paus blev tempot lite lägre. Med 1 km kvar på första varvet drog Emanuel på igen och var riktigt stark! 

Efter första varvet blev det en vätskepaus och sen stack jag och Tomas ut på varv nr 2. Nu i ett mycket lägre tempo, men benen var trötta redan från start. Med 2 km kvar blev det allt svårare att hålla rena steg och jag snubblade till oftare än under första varvet. Även ryggslutet började protestera, vilket bara visar vilken suverän träning ett sånt här pass är. Vi brukar ju alltid småprata lite när vi kör långpass, men idag hade jag ingen energi till det. Trevligt med sällskap ändå! 

Att hitta balansen

Det är svårt att hitta balansen i livet för att må bra och bli sitt bästa. Jag har kommit fram till att träningen verkligen får mig att må bra, och den hjälper mig att komma till insikt i saker och ting. När jag började P90X ville jag bara bli vältränad, hur jag mådde i mig själv var egentligen inte intressant. Det var nog därför som jag inte nådde hela vägen fram. 

Jag har lärt mig otroligt mycket det gångna året, och nu börjar den mentala biten komma ikapp så att kan jag dra nytta av allt i min träning och vardag. Jag vet nu vad jag ska äta, och framförallt hur mycket som är lagom. Jag vet att jag kan springa två timmar i sträck i terräng. Jag vet att jag kan bestämma mig för något och se till att klara av det. Jag kan lära mig att cykla enhjuling. Jag vet att lugna pass är bra, och att maxpass sliter väldigt mycket. Jag vet att all träning är bra, det finns inget som heter dåliga träningspass. Jag vet att det är viktigt att vara nöjd med ett pass för att kunna utvecklas och gå vidare. Jag kan dessutom göra allt det här och samtidigt vara en närvarande och bra pappa. Faktum är att jag behöver göra allt för att kunna må så bra som jag gör nu.

Drömmen att se riktigt vältränad ut finns fortfarande där, och nu vet jag precis hur jag ska lägga pusslet för att nå fram dit. Men det är inte lätt. Hur man än vrider och vänder på det så finns det bara 24 timmar på dygnet, och jag måste prioritera vad som är viktigast av de olika träningsformerna jag ägnar mig åt. Nu under vintern tror jag att det kommer bli mest simning och löpning, men framåt våren lutar det åt ett försök till med Freeletics.

8 km halvfort

Kvällens runda började som en bekväm 10 km-runda. Men, plötsligt kortades mitt tidsfönster in.

Efter lite överläggning med mig själv beslöt jag att höja tempot lite för att kompensera den kortare tiden. Till en början var det fortfarande bekvämt, men mot slutet steg både ansträngningen och pulsen rejält. Mot 156 bpm i början avslutade jag på 173... Snittiden blev 4:50/km vilket känns bra, men det var lite jobbigare än jag trodde.

Varför vallavägen då? Det är platt och rakt, och ganska exakt 1 km lång. Alltså lätt att lägga till och ta ifrån. Det var också här jag klarade 10 km första gången för drygt 2,5 år sen. Och som gammal simmare är jag van att nöta i ett spår fram och tillbaka :)

Söndagkväll= långpass

Dagens långpass blev en annan variant än tidigare pass nere på rudan. Jag och Andreas tog oss istället an spåren vid torvalla. Planen var enkel, att köra alla spår i en stege. Och att göra det två varv. Enligt mina beräkningar skulle det ge ca 17 km. 

Passet kändes bra, men med två km kvar på sista sträckan började det bli tungt. Det blir intressant att se om jag får ont i tån även efter denna runda, men än så länge känns ingenting.

Det har inte varit så mycket träning i veckan, men jag hoppas på mer i veckan som kommer. 

Långpass för att avsluta en bra vecka

Veckan som gått har varit en bra träningsvecka. I tisdags kom jag på den briljanta iden att köra 5 km max för att se var jag stod, och vad höstens långpass gett. Det roligaste med den rundan var att jag insåg att jag faktiskt kan springa fort! Nedsidan var att jag fick känningar av min gamla bristning i vaden igen. Inte alls så som det var för ett år sedan, men helt klart inte bra. Det lättade emellertid ganska fort så det kändes som att det inte var någon fara med det. 

Men så kom söndagen igen, och dags för långpass. Jag var lite tveksam till passet ikväll pga smärtan i vaden jag känt under veckan. Gårdagens runda gav lite smärta och stelhet, men det var borta idag så jag bestämde mig för att känna efter och förhoppningsvis komma hela varvet runt. 

Tomas slöt upp hemma hos mig så stack vi iväg. Jag höll tempot lite lägre än vanligt och extra försiktigt i backarna. Vaden kändes inte av någonting och jag kan lägga ännu ett långpass till arkivet. Liksom tidigare rundor så gick tiden fort, och passet avslutades med att Tomas bevisade att han fortfarande kan cykla enhjuling :)

Perfekt avslutning på helgen!