Premiärmilen - Race report

Idag var det äntligen dags för det första loppet för säsongen. Under vinterns alla mörka pass har tävlingssäsongen hägrat som en morot, en chans att se om träningen gett resultat. Och nu var det första loppet plötsligt här.

Mitt lopp idag blev inte alls som jag tänkt mig, men ändå blev det precis som jag ville ha det. Jag hade hoppats på solsken och vindstilla, men istället var det regn, snålblåst och 3 grader... Jag funderade mycket på hur jag skulle klä mig med tanke på regnet och bestämde mig för korta tights och en lite tjockare löpartröja.

Min plan för loppet var att öppna på 4:00-tempo men plötsligt vägrade min gps-klocka att starta. Så nu var jag tvungen att gissa mig fram till hur fort jag sprang. Jag har bara gjort en handfull fartpass under de sista veckorna, och att gissa mig till fart i högt tempo är något som jag inte är bra på. 

Medans starttiden kröp närmare satt jag och Andreas i bilens värme och diskuterade dagens lopp. Mycket handlade om vädret och hur vi skulle lösa frågan att inte bli kall innan start, men ändå inte bli för varm under själva loppet. Med 20 minuter kvar till start gav vi oss ut i regnet och värmde upp någon km. Här kändes det inte alls bra. Kroppen var tung och vänster ben ville inte alls vara med, utan envisades med att inte alls svara vid frånskjut. Jag pratade lite med en klubbkompis till Jonas på väg mot starten och väl där kändes det lite bättre. 

Eftersom jag inte har sprungit så många lopp bestämde jag mig att avvakta i början och se till att inte köra på för fort i början. Höll mig i bakkant i startfållan när starten gick och kom igång bra. De två första km var ganska trånga innan alla hade hittat sitt tempo. Jag oroade mig lite över att det gick för långsamt, men hade ingen koll alls. Vid två km kunde jag höra att personen bredvid mig låg på 8:45... På tok för sakta, men jag beslöt ändå att inte rusa iväg utan fortsätta med mitt lopp. 

Banan är ganska lättsprungen och när jag hittat mitt tempo började jag att avancera i startfältet. Löpningen kändes nu lugn och kontrollerad men ändå i bra fart. Vid varvningen lade jag in en liten fartökning och fortsatte mitt avancemang framåt. Jag hade fortfarande bra kraft kvar men började se framemot målgången. Efter 7 km fick jag påminna mig själv oftare om att inte tappa farten. Tiden gick ganska fort, och med en km kvar ökade jag farten en sista gång och njöt av nedförsbacken mot målrakan.

Väl i mål stannade min tid på 41:39! Pb med över 4 min. Jag är jättenöjd med den tiden och känns verkligen som en bra start på säsongen. Det var ett bra formbesked och jag lyckades att disponera loppet väldigt bra, och andra varvet blev tillochmed nytt pb på 5 km. Sen är frågan om jag kunde sprungit fortare? Och ja, det kunde jag gjort. Men jag är väldigt nöjd med hur jag kunde kontrollera hur pass mycket energi jag tog ut kände mig fräsch och stark under hela loppet!

Eftersom jag ställt bilen nära starten och hoppat över väskinlämningen så var jag och Andreas snart på väg hemåt och stannade på vegabaren för en sambal-burgare. Perfekt avslutning på en härlig tävlingsstart, vädret till trots.

Sista veckan på första kvartalet.

Nu har snart mars månad passerat. Februari var en riktigt bra månad för mig, men sen kom det lite farthinder i vägen. Nu rullar allt på i rätt spår igen, och jag har lagt in lite kortare men snabbare pass. Det är roligt att känna på högre hastighet i takt med att solen tinar upp naturen och gruset försvinner från gångvägarna!

Mars månad till trots har jag ändå kommit upp till 53 mil lite drygt. Jag har funderat kring ett distansmål för året, och som minimum vill jag nå 200 mil. Om jag har medvind och hemlängtan och snabba skor kanske det kan vara rimligt med 250 mil.

Det är också roligt att jag har kommit igång igen med freeletics. Den träningen är snabb och effektiv och jag hoppas att den går att kombinera med löpningen fullt ut. Att det går vet jag, men det gäller att hitta tiden så att det inte går ut över familjen.

Nu på söndag drar tävlingssäsongen igång med premiärmilen! Det ska bli riktigt roligt att se vad vinterns träning har lett fram till. Någon måltid vet jag inte riktigt men jag hoppas kunna sikta högt!

Veckan som gått

Efter förra helgens kvällspass hade jag en dipp i min motivation. Det finns säkert många olika orsaker till det, men jag har försökt att hitta sätt att jobba vidare och nu känns det lite bättre. Jag har fått till en del pass med Freeletics och kört några löppass i lite snabbare tempo än vanligt.

De flesta av vinterns pass har varit i lugnt tempo och varit koncentrerade på att jobba länge. Det har inte blivit så många intervallpass som jag tänkt och jag prövade därför i veckan att köra 7 km progressivt. Jag inledde de tre första km på 4:30-tempo, och började sen att öka. Avslutande km gick på 4:22, 4:18, 4:18, 4:10. Farten på sista är någonstans där jag hoppas kunna lägga mig nästa helg på premiärmilen. Hela passet i snitt låg på 4:22/km vilket bara det skulle ge mig ett nytt pers på milen.

I fredags sprang jag 10 km lugnt men med en fartökning på slutet så sista km gick på 3:58! Det var riktigt skönt att kunna lägga mig under 4 min utan att behöva maxa i slutet på en mil. Första gången jag sprang samma runda under 50 min var jag helt slut och gav verkligen allt hela vägen. Nu kunde jag ta det lugnt och sänka sista km så landade jag på 49:15.

Igår kom vintern på besök igen, och vädret på förmiddagen var helt underbart. Jag fick en lucka efter frukosten och tog på mig skorna. Jag sprang och njöt av solen, fåglarna och bara av naturen i stort. I slutändan hamnade mitt bekväma tempo precis över 5 min/km vilket är lite fortare än det har varit på den skogsrundan. Att bara få komma ut så spontant i dagsljus var jätteskönt!

Förutom träning tycker jag om att baka bröd. Också en sak som det blivit mindre av på sistone, men nu fick jag till en sats frukostfrallor. Den här gången blev det en hybrid mellan jäst och surdeg som jag garnerade med chiafrön! De blev helt perfekta och var en bra start på helgen.

Ikväll väntar mörkret i skogen på nytt och antagligen blir jag själv igen. Osäker än så länge på upplägget, men jag gissar på rudan och antingen tre varv på 10 km-spåret eller två varv på 17 km-spåret. 

Lite bilder från lördagens tur:

Träningsglädjen?

Jag har under en lång tid haft en bra utveckling i löpningen. Jag har gjort pass som är både längre, snabbare och bättre än jag trott var möjligt för mig. Åtminstone med mina tidigare referensramar. Men vad kommer sen?

Hur arbetar man vidare när passen inte går lika bra, när det plötsligt börjar ta emot och helt enkelt inte ger någon glädje. Alla idrottare kommer alltid till platån, där utvecklingen stannar av. För mig har det alltid varit viktigt med utmaningarna som driver mig vidare, att se om jag kan klara av det jag inte trodde. 

Jag sprang 21 km igår, men det var ingen utmaning. Jag gjorde det jag skulle, men behövde inte anstränga mig. Jag kände ingen glädje varken före, under eller efter passet. Jag tror att jag behöver mer dagsljus. Just nu äter mörkret på mig, och alla förberedelser som krävs innan träningen ens kan börja. Jag har sprungit uteslutande i mörkret sedan september, men nu är jag less! 

Jag hoppas att jag hittar tillbaka snart, för snart börjar alla roliga lopp som jag sett framemot under alla mörka timmar...

Vila är bekvämt...

Jag har tränat väldigt hårt under februari, om man ser till mängden. Själva passen har inte varit så hårda, men de har varit långa och många. Att sånt kan slita på kroppen är inte direkt någon raketforskning, men ibland svårt att se om man inte vet vad man letar efter.

På så sätt var det positivt med ett avbrott i träningen. Nu känner jag mig redo att ta upp träningen igen, men med skillnaden att jag ska se till att få i mig ordentligt med energi för att kunna träna som jag vill utan att det sliter på kroppen.

Jag vill få till fler styrkepass också, men ändå inte skära ned på löpningen. Här behöver jag komma på en lösning för hur jag ska kunna kombinera träningen för att hinna med det jag vill. Min armbåge stör mig lite efter förra freeletics-passet. Jag tror att de djupa armhävningarna drar hårt i muskelfästet till triceps så jag ska prova att inte gå så långt ned.

Nya skor, men ofrivilligt avbrott i träningen

Idag kunde jag äntligen hämta ut mitt senaste köp från Startfitness på det lokala postombudet. Då mina förra Zoom Waffle XC 7 börjar bli utslitna efter 38 mil så hade jag turen att hitta XC 10 nedsatta till halva priset. Modellen är uppdaterad med mer mönster i sulan och fler spikar under framfoten. Dessutom har den en lägre vikt på 218 gr mot 265 gr på XC 7. Den mer aggressiva sulan ska snart få bekänna färg på reflexen!

Träningen gick ju väldigt bra under februari, men nu blev det ett avbrott den här veckan då magsjukan gjorde ett besök här hemma. Jag ska försöka komma igång försiktigt imorgon och på söndag hoppas jag vara i fas med den möngden jag vill hålla igen.