tisdag 7 november 2017

Ångaloppet och nulägesrapport

Jag och Jesper inför Ångaloppet 2017

Ångaloppet var tänkt att bli säsongsavslutning  med storslagna mått. Nu var chansen att mäta sig med alla nya och gamla kompisar man lärt känna under säsongen i denna underbara sport. Jag och Henrik hade stora planer efter våra framskjutna placeringar i Stockholm Swimrun och Arlanda Aquathlon.

 Men saker blir inte alltid som man tänkt sig. Jag hade en tuff avslutning på sommaren som innefattade tre sjukperioder med ryggont och feber. Loppet blev därför helt på rutin och gamla meriter.

Drygt en månad innan loppet skadade Henrik ett knä och det stod snart klart att han inte skulle kunna starta på Ånga. Jag lyckades hooka upp Jesper Levander som stand in, och det är inte vem som helst. Jesper badar lätt på 1:10-fart i bassängen och springer milen strax över 40 min. Så potential fanns! Men alla dessa men... 3 veckor innan start får Jesper halsfluss och penicillin. Vid samma tidpunkt har jag ryggskott och kan knappt gå i en vecka. När det väl släppt får jag feber i med 5 dagar till start. Jag vilar allt jag kan och kan med gott samvete mäta en feberfri dag på fredagen (tävling på söndagen). Formen fanns inte men jag kände ändå att jag kunde starta och köra för fullt utan att vara orolig.

Ju mer jag tävlar i swimrun förstår jag att det är en lagsport. Man måste samarbeta och köra taktiskt för att utnyttja lagets styrkor på rätt sätt. Jag och Jesper hann inte med att träna ihop oss något innan loppet och det resulterade i att vi var i otakt med varandra under stora delar av loppet. Ånga är till stora delar ren terräng löpningen vilket jag känner mig bekväm med, jag har lätt att se den smidiga vägen och att "flyta på". Här fick jag hålla igen mycket för att inte tappa Jesper som mestadels springer på väg i sin träning. När löpningen kom ut på grusväg drog Jesper på rejält och där fick jag anstränga mig ordentligt för att hänga med. I simningarna simmade Jesper ifrån mig. Som sagt; samarbete är A och O i swimrun, oavsett vilket lopp man kör.

I slutändan hade vi en fantastiskt rolig dag tillsammans och vi kämpade på bra! Klipporna på öarna var glashala och det var en konst att inte ramla. Vi slutade på plats 20 vilket är en bra placering i det starka starfält som var. 

Efterlängtad målgång!

Nästa år vill jag placera mig högre och vara lika snygg som Jesper!

Kommande säsong känns äntligen lovande och jag har hittat en struktur på min träning som passar in i vardagslivet som familjefader. För att nå min målsättning med träningen vill jag få till två längre pass i veckan, ett kvalitspass (tröskelfart ca 1 h) och ytterliggare distanspass i lugn fart. Under ett par veckors tid har jag trappat upp träningen och nådde då 65 km löpning på en normal vecka. Även om det var en bra vecka blir det den mängden jag tänker som miniminivå framöver. 

Jag har också kompletterat med cykel till och från jobbet när det funkar vilket förra veckan gav mig 17 mil på 4 dagar vilket är mycket extra konditionsträning som inge sliter på kroppen på samma sätt som löpningen gör.

Det roligaste just nu är att långpassen fungerar! Jag får till dom, orkar genomföra dom med bra känsla och blir inte särskilt sliten efteråt. I söndags kväll gick jag ut och fick till 28 km trots att jag knappt var sugen på att springa när jag gick ut. Men känslan efteråt var superbra! Framtiden är ljus och jag ser framemot resan dit med alla träningskompisar!

tisdag 18 juli 2017

Jungfruloppet!

Vid starten med Jungfrurauken i bakgrunden.

Jag gillar att tävla på andra platser än hemma, så vad passar bättre än att köra ett traillopp när man är på semester. 

Det här loppet fick helt ingå i min träning, och med det menar jag att jag inte förberett mig på något särskilt sätt. Sedan i lördags har jag sprungit fyra pass på tre dagar, och innan loppet spenderade vi dagen med goda vänner från tidig förmiddag. Jag skulle ge vad jag hade i dagsformen och helt enkelt se vad som kom av det.

Förra året sprang jag på 1:04.1 vilket jag helt klart ville straffa idag. Från start såg jag till att lägga mig en lagom jobbig fart och se till att hålla den. Allt kändes bra först, men efter 5 km sjönk farten något utan att jag kunde göra någonting åt det. Det fanns ingen "kraft" i benen och jag försökte istället låta bli att tappa för mycket fart. I slutändan kom jag in på 1:03.56. Tiden hoppades jag skulle bli bättre men som träningspass var det ett bra lopp.

Loppet är 13 km enligt arrangören och  går mestadels på singelspår utmed kusten från Lickershamn till Kinnerstugan. Spåret slingrar sig längs med kustlinjen och påminner mycket om Sörmlandsleden i sin karaktär med rötter och stenar och det är gott om små höjdskillnader. Bitvis är det lite lättare för att sedan bli mer tekniskt. 

En av de lättare partierna.

Otroligt vacker omgivning!


fredag 14 juli 2017

Sjukdom och träning

Hör som sagt inte ihop. Jag var så himla taggad på att gå in i en rejäl träningsperiod efter Stockholm swimrun och en veckas semester. 

Första veckan med mitt nya tänk gick riktigt bra, jag fick ihop ca 90 km utan att kroppen kändes dålig på något sätt. Därefter vilade jag med en lugn vecka innan Arlanda Aquathlon som gick helt enligt förväntningarna.

Men sen blev jag sjuk, vilket satte käppar i hjulen. Jag blir väldigt sällan sjuk och brukar utnyttja tiden till att vila istället och se till att inte börja träna för tidigt. Drygt 10 dagars seg förkylning är nu förbi och jag ser framemot att ta upp träningen igen. 

Jag kör några dagars uppstart innan jag river av Jungfruloppet, en favorit jag upptäckte förra året. 13 km underbar trail som är lagom knixig för att vara utmanande men ändå går att springa fort på! Racereport kommer i vanlig ordning efter loppet här på bloggen.

lördag 1 juli 2017

Race report Arlanda Aquathlon

Underbar inramning på start och målområde!

Man lär sig mycket på att tävla heter det, något som jag och Henrik tagit fasta på. Idag körde vi Arlanda Aquathlon som i distans är väldigt likt Stockholm Swimrun. Totalt skulle vi avverka 24 km löpning och 4,5 km simning. Planen var att köra hårt redan från start och hålla i hela vägen. Vi har båda haft bra en bra träningsmånad från Utö till nu och kände oss på topp.

När starten gick var jag med om något nytt för mig i tävlingsväg; vi tog täten! Vi sprang i 4:00-tempo och de första 1,6 km passerade snabbt. Första simningen var hela 1700 m och vi räknade med att vara först upp ur vattnet. Simningen gick från Rosersbergs slott över till Kungsängen och var bitvis stökig pga sidvinden som blåste upp ganska stora vågor. Vi gick loss från resten snabbt och kämpade oss fram genom vågorna.

Vi var först upp precis som vi trodde. Nu väntade två löpningar på 5 km med en kort simning emellan. Vi låg fortfarande först när vi gick upp ur nästa simning men kort in på den andra löpningen blev vi passerade av en snabbspringande triatlet. Löpningen på dessa båda sträckor var mestadels grusväg, men inleddes och avslutades med stökig terräng. Vi höll för oss ett relativt högt tempo på 4:30 per km på de lättsprungna partierna. Det gick bra men mot slutet på den andra löpningen fick jag kämpa för att hålla farten.

När vi gick i på tredje simningen var vår konkurrent ca 150 m före oss och vi knappade in en del. Vi fortsatte med vårt höga tempo i löpningen och hoppades att den ökade andelen simning på andra hälften skulle vara till vår fördel. Löpningen rullade på bra och på nästa simning tog vi in hela avståndet till triatleten före oss. Han sprang dock ifrån oss igen, vilket vi rättade till på nästa simning där vi kunde komma loss lite mer.

Efter 500 m skogslöpning kom han igen och sprang förbi, ruskigt snabb! Vi hade nu tävlat i drygt 2 h och hade två ganska långa simningar kvar innan en avslutande löpning på 5 km igen. Vid den första av de två längre simningarna gick vi förbi triatleten igen. Henrik var nu starkare än mig men jag var ändå i bra skick.

När den långa löpningen kom såg vi till att få i oss energi och sakta jobba upp farten tills vi låg på 4:30-4:40 per km igen. Jag kände mig riktigt stark nu och vi kunde hålla bra fart hela vägen. Allt som återstod var 250 m simning och 250 m löpning till målgång. Vi kunde inte se någon bakom oss och kostade på oss att ta det lite lugnt och njuta av den sista biten till målgången.

Vi gick först över mållinjen på 3 h 14 min efter ett superbra lopp! Vi ligger båda bra till i träningen och jag känner att kroppen svarar riktigt bra. Semestern har precis börjat och jag ser framemot att vila upp psyket samtidigt som jag lägger på en rejäl mängd i löpningen!

Nöjda efter målgången!

söndag 18 juni 2017

En kort summering och ny strategi, eller hybris av den högre graden

Nu har tävlingssäsongen kommit igång ordentligt och äntligen får man dra nytta av försäsongsträningen. 

Just träningen under våren har gått enligt plan. Planen var dock att komma igång försiktigt och se till att min fotled höll efter överansträngningen jag drog på mig under 1000 lakes swimrun i höstas. Av den anledningen har jag inte haft den mängd som eftersträvat om jag varit frisk. Men jag lyckades att göra en plan som tillät foten att läka ut ordentligt samtidigt som jag kunde bygga upp styrkan igen. Från mitten av april kunde jag träna i princip obehindrat och när vi var framme vid Utö swimrun hade jag haft fyra veckor med ett snitt på en timmes träning per dag. Det räckte till, men min prestation kunde varit enormt mycket bättre med fler långpass.

När vi så kom fram till Stockholm swimrun hade jag fått ytterligare två veckors träning gjord även om fokus på träningen då låg på återhämtning och rätt vila/uppbyggnad både psykiskt och fysiskt. Måndagen innan loppet körde jag, Henrik och Tomas ett underbart pass på Gålö där vi jobbade länge och lade in bitar med fartlek långt över det normala tempot för långpass. Känslan efteråt var perfekt, jag var redo. Nu var det bara att vila in formen. 

Under loppet presterade jag precis så bra jag kunde. Jag låg bitvis på gränsen till min förmåga i löpningen men kunde bita ihop och fortsätta vilket ledde till att jag och Henrik tog en andraplats vilket var helt enormt. När lyckoruset lagt sig började jag planera för framtiden; hur kan jag bli ännu bättre? Av en slump köpte jag Rune Larssons bok Löparglädje på Arlanda innan en veckas slapp vid poolen. 

Nu föll allt på plats, det närmaste jag kan förklara det med är en uppenbarelse. Alla dessa enormt duktiga lag som placerar sig högt på resultatlistorna är bara människor de också. Det som skiljer de lagen mot de flesta andra är flera års hård och målmedveten träning. Ofta med en mängd som för en vanlig dödlig verkar smått omöjlig att ens hitta tid till, än mindre att genomföra.

Så planen är enkel: nu ska det läggas på mängd! Jag har byggt upp en bra gryndstyrka under de sista åren jag löptränat och ligger nu på 50-70 km i veckan, vilket oftast nås på 4-5 löppass. Mängden jag siktar på att nå under hösten kommer vara smått absurd i mina ögon. Jag kommer trappa upp träningsmängden under sommaren och förhoppningen är att jag kan landa på 10 löppass och en mängd på 120-150 km/ vecka. Det är ju helt enkelt så att det inte finns några genvägar, vill man bli bäst måste man träna som de bästa. Och kanske lite till!

Så nu bär det av! Nu ska jag träna på riktigt; långpass, dubbelpass, transportlöpning, rekreationslöpning, utflyktslöpning... you name it! 

Och till mina sparringpartners Henrik, Tomas, Andreas, Johan, Jocke, Mange och Mackan: tack för att ni hela tiden inspirerar! Nu kör vi vidare mot snabbare tider och fortsatt bra placeringar!


lördag 10 juni 2017

Stockholm Swimrun


Andra stora loppet för säsongen, och vilket lopp det skulle bli! Vi har jobbat ihop oss bra som ett lag och hade nu en helt annan typ av utmaning än vad Utö bjöd på. Istället för att jobba i 5 h som på Utö så skulle vi behöva springa fort.

Vi hade en liknande plan som sist, att springa fort första löpningen för att vara med från början på den 1400 m långa simningen. Planen höll bra. Vi sprang i 4:00-tempo på första löpningen och gick ned i vattnet som lag 20 ca. Efter drygt 300 m låg vi först ett kort ögonblick innan Mange och Mackan kom forsande förbi! Tycker ni att vi simmar snabbt ska ni titta närmare på de här två! Efter simningen gick vi upp som lag 5, men en plats hämtade vi fort in i löpningen. 

Den andra simningen var ganska lång den också och vi fortsatte att gå bra. Nu var det lite mer löpning och vi väntade oss hela tiden att det skulle komma snabbare löpare och springa om oss, men de kom inte förrän vi var framme vid tredje simningen. Då var det Johan och Jocke som sprang förbi vilket var helt väntat. På väg upp mot Hagatoppen passerade vi Mange och Mackan i löpningen och fortsatte nöta på. 

På varje löpning försökte vi springa så fort vi kunde med tanke på hur lång sträckan var. En taktik som visade sig fungera, vi låg nu 4:a totalt och 3:a i herrklassen. Vi hade nu tävlat i drygt 1,5 h och blev fortfarande inte passerade av de snabbare lagen vi visste att vi hade bakom oss. Det kändes fortfarande bra, men jag kunde inte skaka av mig känslan av att vi hade någon annans plats i loppet. 

Med drygt en timme kvar föddes hoppet om att vi skulle kunna ro hem en bra placering och jag koncentrerade mig enormt på att springa så fort som möjligt utan att kliva över gränsen. Henrik var rena maskinen och rullade på hela tiden. Vi hade sagt innan att vi skulle turas om att dra, men nu blev det att Henrik fick dra hela tiden och jag gjorde allt jag kunde för att matcha honom.

På sista simningen låg vi tillsammans med det lag vi haft närmast oss hela tiden och hade nu andraplatsen inom räckhåll. Det som återstod var 2,8 km löpning som avslutade 3 h tävlande. Vi gick på hårt från början och först kändes det som att det skulle bli lätt då vi fick en lucka på ca 100 m. Men efter 1 km började de knappa in, Henrik höll koll och sa hela tiden hur nära de var. Nu visste jag inte hur jag skulle klara av att hålla emot! Jag var så himla trött och ansträngd till max. På något sätt hittade jag energin när Henrik manade på mig och kunde trycka till ordentligt och när vi kom in till målområdet visste jag att vi skulle klara det! Vi fick till slut 9 sekunders marginal till det jagande laget bakom oss. 

Det var en helt otrolig känsla! Vi slutade tvåa i ett lopp på 27 km och slog många duktiga lag! Jag är otroligt stolt och nöjd över vad vi presterade tillsammans och hur vi disponerade loppet. 

Prisutdelnigen. Johan och Jocke vann och var otroligt starka!


onsdag 31 maj 2017

Race report Utö Swimrun

Race report Utö Swimrun

 

Underbart väder!

Tiden har gått fort på sistone, och plötsligt var dagen för Ötillö Swimrun Utö redan här! Vädret för dagen kunde inte vara bättre och när vi satt i väntan på race breifingen sken solen från en klarblå himmel. Den sista veckan hade varit lika fin och fått upp vattentemperaturen till dräglig nivå. För årets race har jag teamat upp med Henrik som är en gammal simmare även han. Dessutom har han länge tränat långdistans i både löpning och simning vilket är ypperligt för swimrun.

 

Om jag börjar med min egen träning så har den gått bra, däremot har jag inte lyckats få till särskilt många långa pass (över 20 km). Jag har dock lyckats hålla en bra mängd både avseende löpning och kompletterande cykling och simning. Det hade varit önskvärt att få till fler swimrun-pass men på grund av den sena våren så hade jag bara lyckats med 3 pass varav ett på Gålö. Summa summarum så kände jag mig ändå förberedd och såg framemot loppet.


Dagen innan var det sedvanligt pyssel med utrustningen. Finns allt hemma, är allt helt, vika strumpor ska jag ha... allt gäller att planeras noga när man ska tävla mellan 5-6 h.



Många sträckor! Hela 19 löp och 17 simningar.

När väderprognosen såg bra ut bestämde jag mig för att korta dräkten drastiskt.


Den enda planen vi hade var att gå på relativt hårt i den första löpningen för att inte hamna i trängsel på den första simningen och därefter köra vårt eget lopp. Det är alltid lite nervöst när man står i startfållan innan start, och trots att de förvarnade varje minut innan start de sista 5 minuterna så blev det en väldigt stressig känsla när startskottet gick! Vi sprang i 4:30-tempo vilket var lite överfart för ett så pass långt lopp men helt enligt planen. När vi kom ned till vattnet vid Utö camping var vattnet redan fullt av simmare, vi valde att lägga oss lite till höger om resten av alla simmare och sprang ut i vattnet. Simningen löpte på bra, jag låg först och räknade med att Henrik hade koll på mig. Vi simmade förbi många, men jag hade ingen koll alls på hur många eller var i fältet vi låg. När vi kom upp på Ängsholmen var Tomas och Andreas plötsligt bredvid oss. Vi växlade några ord innan de satte upp farten och sprang ifrån oss. Helt plötsligt var vi själva och kunde springa i vår takt, planen funkade! Andra löpningen är bara en kort och snart skulle vi simma igen.

 

Stranden vid Utö camping och första simningen. Osäker på fotograf, hitttade bilden på Facebook.



Här simmade vi också ikapp och förbi många lag och när vi kom upp ur vattnet var Tomas och Andreas återigen där, och även Johan och Jocke från Nynäshamn var där! Jättekul att vi kom upp alla samtidigt. Tack vare vår simning låg vi här på 10:e plats, vilket vi inte visste just då. Löpning nr 3 var en längre löpning som mest bestod av grusväg, vi lade oss i vår egen takt och släppte iväg de andra som var snabbare. Nu började vårt lopp, hit hade det bara varit en enkel transport. I ett så här pass långt lopp är det ingen ide att stressa. Istället gäller det att stämma av med varandra hur kroppen känns, fylla på med energi och vätska vid stationerna.


Efter andra simningen, vid time 3. Foto: Pierre Mangez



På väg upp ur Ryssundet, foto Sandra

 

En timme gick. Springa, simma, springa, simma… Snart hade en timme till gått och vi närmade oss den tuffa terrängen på Ålö. Vi nötte på och kom snart fram till Båtshaket där vattnet var märkbart kallare! Från ca 14 grader på insidan av Utö var temperaturen nu närmare 10 grader. En positiv effekt efter 1000 lakes i höstas var att jag har lärt mig att hantera kallt vatten bättre. Hur kallt det än känns så tar det slut relativt fort. Här var sjön dock väldigt krabb och simningen gick långsammare än den gjort tidigare. Efter ytterligare en kall simning bar det av in i skogen igen och vidare mot klipporna på Ålö. Löpningen där är väldigt vacker men också väldigt teknisk. Vi hade hela tiden kontakt med andra lag både framför och bakom oss, vi tog in i simningarna och förlorade lite i löpningarna. 


Tomas och Andreas på väg ned i vattnet vid Båtshaket.

 

Vid Storsand fyllde vi på ordentligt med vätska innan vi satte av och började jobba oss tillbaka mot norra delen av Utö. Nu var det mer löpning ett tag i relativt lätt terräng och snart grusväg. Solen gassade men jag klarade värmen bra, mycket beroende på att jag klippt av armar och ben så långt jag vågade på min våtdräkt dagen innan loppet. Formen kändes fortfarande bra och efter en simning var det dags för den längsta löpningen på nästan 7 km. Det här hade tidigare varit min fasa på loppet men vi nötte på bra och låg i en ok fart. Vi blev här omsprungna av flera lag, däribland vinnarna i damklassen. När vi var framme vid den längsta simningen från Ryssugnarna till Persholmen hade vi tävlat i ca 4 timmar och kroppen började bli seg men vi närmade oss slutet! 

 

Allt som var kvar efter hamnen var två löpningar på ca 2 km var och 5 simningar. Nu blev jag märkbart trött i benen och låg på energi. Henrik var fortsatt stark och såg till att peppa mig bäst han kunde. Det kändes som att det gick oändligt långsamt men en koll på Strava efteråt visade att det inte var så alarmerande dåligt. Hur sakta tiden än går när man är så pass trött så kom vi närmare mål för varje steg, och när vi var framme vid Barnens bad visste jag att det snart var slut! Några korta simningar och sen en sista avslutande löpning till målgången, helt underbart att se den efter lite mer än 5 timmars slit i Utös härliga men bitvis ogästvänliga terräng!

 

Äntligen mål!


Vi gick i mål på 5:07.53 och det räckte för plats 27 totalt och 22 i vår klass. Vi placerade oss bättre än vi båda gjort förra året då vi inte tävlade med varandra. På det stora hela är vi väldigt nöjda med vår prestation! Det finns alltid saker man kan förbättra i detaljer men det ger också väldigt mycket bara att genomföra ett sånt här lopp. Nästa år kommer vi satsa hårdare och förbereda oss ännu mer men först ska vi satsa på Stockholm Swimrun, Ångaloppet och ev Solvalla Swimrun.

 

 Avslutningsvis ett stort tack till Tomas, Andreas och Henrik som gör all träning roligare! Jag hade inte kommit dit jag är utan sparringpartners som er.