Februari är slut, och jag gick i mål!

Nu är februari slut, och jag gick i mål med råge! Omkring den 18/2 upptäckte jag att jag låg nära att springa 10 km per dag i månaden. (Utslaget, vissa dagar mer, andra mindre) och eftersom två tredjedelar av jobbet redan var gjort bestämde jag mig för att hålla samma nivå resten av månaden och springa minst 280 km i februari.

Intervallpassen blandades med vanliga distanspass och lite längre pass och med en vecka kvar insåg jag att 300 km låg inom räckhåll! Men då skulle det krävas ett pass över 30 km idag.

Jag mötte upp Emanuel och vi satte kurs mot rudan där vi skulle springa det svarta spåret på 15 km. Planen var att jag skulle fortsätta ett varv extra när Emanuel klev av efter första varvet. Jag tvivlade länge på om jag skulle orka ett varv på egen hand. Inte nog med att underlaget växlade mellan mjuk barmark, djup lera, blötsnö och is. Det kändes också tungt att springa under hela första varvet, och pulsen låg högre än den borde gjort. 

Jag vet emellertid hur jag fungerar, och om jag bara biter ihop vid varje korsning där man kan välja så är det lugnt. För har jag bara kommit förbi den enklare/ kortare vägen så har jag inget val utan det är bara att fortsätta. Och mycket riktigt, kort efter att jag gått in på det andra varvet började det att gå lättare. Pulsen gick ned något och jag fick lättare att hitta ett bra flyt.

7 km in på det andra varvet blev jag omsprungen av en snabbare löpare. Till en början tänkte jag bara släppa iväg honom, men så kom jag på sen att han gjorde nog som alla andra. Nämligen att man vid passeringen kör på fortare för att sedan slå av på farten lite. Och så var det. Jag kunde ganska lätt hänga med, och under fyra km följde jag på i hans tempo. Även om det inte var några problem så hade jag vid det här lager redan sprungit 26 km och jag blev plötsligt medveten om att jag förbrukat min energireserv som jag tänkt att ha för att ta mig hem om jag gick tom. Men nu var det slut. I min iver att hänga med hade jag dessutom slagit in på den längre varianten av spåret. Så nu var det dags att bita ihop och börja träna pannbenet. Med en huvudräkning som inte var lika snabb som vanligt kom jag fram till att jag hade 7 km hem. Jag lyckades ändå hålla mig springandes och kom hem till slut. Väl nere vid rudan insåg jag att den snabbare löparen inte var mer än 500 m före mig. 

Jag är väldigt nöjd med dagens pass som slutade på 33 km. Det puttade mig också upp till 302 km på 28 dagar! Att kunna hålla den mängden framöver är nog inte rimligt, men runt 250 km per månad borde jag kunna få loss tiden till. 

Imorgon är det söndag igen, och sedvanlig kvällstur med resten av gänget. Det återstår att se om jag lyckas återhämta mig tillräckligt för att kunna köra 2-3 timmar då också...

Två vilodagar och bättre intervallpass

Den här veckan började med två vilodagar. Dels för att jag kände mig trött igår, men också för att jag planerar tre pass som är lite längre den här veckan.

Igår fick jag i alla fall till ett nytt intervallpass. Jag körde samma upplägg som förra veckan och det kändes mycket bättre igår. Tiderna låg precis som jag vill, så nu är det bara att bygga vidare!

Tyresta Trail med fartlek

Ikväll blev ett annorlunda långpass. Normalt brukar vi lunka på runt 6:30-tempo och diskutera det ena och det andra. Idag blev det andra bullar av! 

Jag och Andreas tjuvstartade lite och började med ett varv på gula spåret innan vi mötte upp Emanuel och satte kurs mot Svartbäcken. Tempot var redan från början något uppskruvat mot normalt, och när vi närmade oss "Kamelen" började jag och Andreas prata om race. Starten gick och jag körde på i högt tempo och läste stigen bra! Jag förväntade mig att Andreas skulle komma ikapp mig på slutet då det är mer väg, men det hände aldrig. 

Vi sänkte tempot en bit, men så fort vi klättrat över stigningen till ramsjön började det gå fortare igen. Allt rullade på lätt och snart var vi i Tyresta och gick in på sörmlandsleden. Jag låg här sist och hade inga planer på att springa fort, men jag kände mig ändå stark. Plötsligt tog Emanuel fel väg och när jag hamnade först tog jag min chans. Jag drog upp ett högt tempo, och snart försvann Andreas och Emanuel bakom mig.

Känslan var här nästan magisk! Jag kunde ösa på precis som jag ville, och jag blev inte trött! Framme vid skutan väntade jag in mitt sällskap som fällde några kommentarer om att det var trevligt att springa tillsammans. 

Nu tog Emanuel täten igen, och drog på nytt upp farten! Precis när jag hämtat in honom och gick förbi klev Andreas snett och blev tvungen att stanna. Turligt nog ingen skada skedd utan efter en stund kunde vi fortsätta.

Hemma stannade klockan på 24 km och en snittfart på 5:46/ km. Jag har haft en enorm utveckling på min löpning och har aldrig känt mig så stark! Veckan blev också bra och slutade på 76 km.

Träningsappar

Det finns en uppsjö av appar som på olika sätt kan användas för träning. Jag har testat väldigt många, och snart hittat rätt i djungeln. Men jag har svårt att bara ha en gps-app.

Runkeeper- Tydlig, enkel och bra valmöjligheter i val av feedback. Seg på min iphone 4.

Svettig- Saknar feedback, annars bra. Enkel att registrera pass i efterhand via appen. Synkar direkt in i träningsdagboken på jogg.se

Strava- Snygg, snabb och kul funktion med att automatiskt klocka segment och jämföra med andra som springer segmentet. Tappar i längd om man har auto-paus och stannar ofta.

Funbeat- just nu mitt förstaval när jag springer. Hittar gps-signal fort och ger feedback på varje km-tid.

Myfitnesspal- Smart matlogg. Enkelt att hålla koll om man tror att man äter för lite eller för mycket. Jag använder den sporadiskt.

Freeletics- Kroppsträning de luxe! Väldigt effektiva pass som bygger en stark kropp. Crossfit-inspirerat och enorm intensitet om man engagerar sig i passet.

Miljakten is on!

Kände mig allmänt trött och seg innan jag gick ut idag, och förväntade mig ett väldigt tungt pass. Men det gick lättare än förväntat och jag kunde lunka på i 5:00- tempo och fundera över hur fötterna på smidigaste sätt ska sättas i marken och gå vidare till nästa steg. Blev ett ganska kort pass på 8 km, alltid skönt att komma ut oavsett längd.

Februari inleddes bra, och jag har kunnat träna i den utsträckning jag vill vilket lett till att jag nu ligger på 192 km. Målet med månaden är att hålla jämna steg med datumet och således komma över 280 km! Ett stort mål, men två tredjedelar är ju redan avklarade... Fortsättning följer!

Plågsamt intervallpass

Dags att försöka få in lite mer fart i träningen, och så nyttigt det var. Den första fick jag inte alls till, allt kändes bara fel och jag valde att stanna efter 500 m och fundera på om jag ens kunde genomföra passet. Jag bestämde att det gick, så jag drog igång klockan och fortsatte.

Den andra intervallen kändes mycket bättre, låg i rätt fart från början och kunde hålla den. Sista kändes bra till en början, men vad det gjorde ont sista 500 m!

Jag vet ju precis varför jag drar mig från att göra de här passen, och det är just att det gör ont. Men det är en viktig del i min träning som jag måste ta tag i...

Månadsmässigt ligger jag väldigt bra till med min mängd. Hittills har jag fått ihop 174 km vilket innebär att jag är strax före "datumet" om jag slår ut 10 km per passerad dag i månaden. Ska bli intressant att se om jag kan hålla det månaden ut. Det vore bra med ordentlig mängd en månad till innan en liten viloperiod innan premiärmilen.

Afrikansk kikärtsgryta!

Det här receptet kom jag över när vi var på utbildning med jobbet. Jag frågade ut kocken på hotellet eftersom den var så himla god och nyttig.

Jag använder oftast recept som inspiration och modifierar lite efter hur jag känner. Den här grytan innehåller: kikärtor, krossade tomater, lök, chili, ingefära, oregano, curry och grönsaksbuljong. Helt suveränt god!

Receptet finns i olika varianter på Google.

Rekordvecka och rekordpass!

Jag har haft en otroligt bra vecka, och på något sätt lyckats skrapa ihop hela 84 km! Och det med två vilodagar... Hur är det ens möjligt? För att lista ut det måste jag titta bakåt lite.

Att löpträna handlar väldigt mycket om att flytta gränser, och att inse hur mycket kroppen är kapabel till om man tränar den rätt. När jag började löpträna kämpade jag med att komma runt 3 km. Efter ett år tog jag mig 10 km, men längre sträckor än så var helt uteslutet. Efter ytterligare ett år låg jag fortfarande på 10 km, men med några enstaka turer uppemot 15 km. Men då var jag slut i flera dagar. 

Men sen hände något. Jag började springa tillsammans med Tomas och Andreas, på en fast tid. Varje söndagskväll träffades vi runt 20-tiden och körde runt 2 timmar på olika slingor. Till en början tog de här passen hårt på mig, men ganska snart blev det lättare. Och när det blev lättare så blev passen längre. Det var roligare att springa tillsammans, och jag fick också lära mig vad distans-tempo innebar. 

Ikväll mötte jag upp Tomas och sen sprang vi iväg mot Tyresta för att springa till Mörby gård. Jag kände tidigt att jag hade bra energi och fart i benen. Passet flöt på, och efter 20 km tog jag taktpinnen och höjde tempot ett par km. Att känna mig så stark efter den distansen var en helt ny känsla för mig. Att jag sprang 20 km igår märktes inte ett dugg. Faktum är att allt kändes så bra när jag närmade mig hemmet så att vi tog en omväg. När jag tillslut var hemma stannade klockan på 30,4 km vilket är mitt längsta pass någonsin!

Så veckan har varit bra, men det finns ändå utrymme att förbättra. Nyckeln till min ökade prestation i längd och tid ligger i kontinuitet. Jag har inte missat ett enda söndagspass sedan 28 september, och är väldigt tacksam över att ha träningskompisar som gör allt lättare och roligare!

Sovmorgon? Träningsmorgon!!

Tyresta by kl 06:10. Det börjar ljusna i horisonten samtidigt som nymånen lyser.

Att optimera vardagen för träning är inte det lättaste, det gäller att utnyttja de luckor som finns. Speciellt när det gäller långdistanslöpning som tar lång tid. Där andra kanske inte ens ser att tiden finns, är det kanske i själva verket ett fönster för träning.

Imorse prövade jag att gå upp tidigt på morgonen och köra ett pass på 20 km traillöpning. Klockan ringde 04:45, och efter en Jurek-smoothie gav jag mig iväg några minuter efter 05:00. Planen var att börja i mörker och möta soluppgången i skogen.

Jag hade lite svårt att hitta rätt tempo först, men så fort jag kom in i skogen sänkte jag tempot och lade mig på "distance-mode". Det var härligt stilla i skogen, och underlaget var lättare idag än sist vi körde den här rundan. När jag passerade Tyresta by funderade jag kort på att förlänga med bylsjöslingan men valde att gå direkt på sörmlandsleden hemåt för att spara lite tid. 

Sörmlandsleden efter Tyresta var väldigt krävande som vanligt. Det är inte lika många som går här och den är redan innan snön väldigt teknisk. Hade en liten dipp i energin här, men fick nya krafter när solen gick upp. Snart kunde jag känna doften av hästarna på Skutans gård och slå av pannlampan. När jag väl kom fram till Skutan kändes allt mycket lättare och sen var det en lätt bit hem.

Väl hemma gräddade jag ciabattas på surdeg och njöt i fulla drag av många koppar kaffe och godaste smörgåsarna! 

Överlag en underbar runda, men tveksamt om det blir fler. Lösningen var inte helt optimal för andra i familjen. Imorgon väntar en sedvanlig söndagsrunda, ca 25-27 km. 

Svampburgare!

Äntligen fredag! Och hamburgare stod på menyn. Först hade jag tänkt fuska idag för enkelhetens skull, men jag ångrade mig och gjorde svampburgare istället. 

Det var första försöket, men det gick ändå ok. Jag använde purjolök, champinjoner, ägg och havregryn. De var svåra att få att hålla ihop, så jag tillsatte lite vatten och mer havregryn för att få lite mera "klegg". Till hamburgarna serverades det ugnsrostade morötter, palsternackor och rödbetor.

De smakade bra, men viktigt att man steker de ordentligt så de inte blir så "svampiga" inuti :)

Jag mår toppen på att inte äta kött! Klart det händer att logistiken inte tillåter alternativ, men på det stora hela har jag minskat min köttkonsumtion med ca 90 %. 

Träningen flyter på över förväntan, och vikten går år rätt håll. För tre år sedan började jag på 102 kg, och där kände jag att det var nog. Med träning och kost så har jag nu kommit ned till 84 kg! Någonstans där kommer jag landa för att sedan bygga uppåt igen, men med muskler. Summer is coming!

Stark inledning på Februari

Nu går träningen äntligen min väg, precis som jag vill! Ikväll var jag ute på ett lugnt distanspass på 13,5 km på 5:30-tempo. Jag hade en bra känsla genom hela passet och kunde bibehålla en lugn andning. Jag fortsätter att jobba för att hitta ett smidigt löpsteg och det känns som att det blir bättre.

När jag summerade ihop februari hittills ligger jag på 95 km, och med tanke på att det bara gått 10 dagar än så länge är jag jättenöjd. Ändå har det inte varit så mycket träning tycker jag. 

Jag börjar planera för ett ultralopp snart, men måste hitta ett som känns kul och som passar med logistik och livet i övrigt.

Skor; nu och då

Det här med skor är en hel vetenskap. Eller åtminstone trodde jag det när jag började springa. Precis som många andra gick jag till en sportaffär där jag fick springa på ett löpband samtidigt som jag filmades. 

Filmen såg bedrövlig ut, jag klampade fram med tunga steg. Hälen gick i först och sen vred sig fotleden. Säljaren förklarade att jag pronerade och behövde skor som skulle motverka just det. Därefter plockade han en riktigt rejäl sko, tung och klumpig och massor med dämpning. Kanon tänkte jag, nu är det bara att köra på!

Så jag fortsatte att springa fel, och fick såklart ont både här och där. Vad jag nu förstår är att det var självklart att jag pronerade, eftersom jag inte visste bättre och aldrig tränat löpning. Mina tjocka skor gav mig möjligheten att fortsätta springa med fel teknik, de var helt enkelt så bekväma att jag inte kände att jag gjorde fel.

För drygt två år sen köpte jag mina första lättviktsskor (längst ned på bilden), och med de började jag träna mina vader som fick en helt annan belastning. Anledningen till det är att dessa skor i princip saknar dämpning, och då anpassar sig kroppen för att motverka en smärtsam hälisättning. I början klarade jag max 1 km innan vaderna var helt slut, och träningsvärken var total! Jag varvade in dom i min träning, men av någon anledning blev det ganska sporadiskt.

När vintern och halkan kom nu så kompletterade jag min skosamling med ett par spikskor (mitten på bilden), och när jag packade upp dom insåg jag att de också hör till lättviktssortimentet. Spikarnas placering gör också att man måste landa på framfoten om man vill kunna nyttja spikarna.

Spikskorna innebar också en viss begränsning i början, men nu fixar jag även långpass i dom. Ibland upp till 30 km på blandat underlag. 

Jag hoppas att jag efter vintern helt kan lämna de traditionella, väldämpade skorna och helt övergå till mer minimalistiska skor. Det som gnager mig lite är frågan om hur benen kommer klara ultradistanser i den typen av skor. Ett första steg är att gå upp ytterligare i distans på långpassen. Men längre än 5 mil kommer jag nog aldrig träna, och en del ultror är ju ändå upp till 16 mil... 

Avslutning på en lugn men bra vecka

Äntligen är jag kvitt allt vad förkylningar heter och har fått träna som jag vill den här veckan! Det har blivit olika slags pass med olika fokus.

Jag tog upp Freeletics igen och insåg hur mycket styrka jag tappat på att inte träna. Den goda nyheten emellertid är att armbågen känns bra, så nu gäller det att skynda långsamt så att jag till sommaren kan komma igång ordentligt med den biten.

I löpningen har jag kört ett par pass på asfalt för att jobba med mitt steg och min hållning för att kunna hitta en mer ekonomisk löpstil. Jag kommer fortsätta med det här under nästkommande vecka också. Mängden har varit ok; 52,5 km. Om det går så ska jag försöka att öka på den siffran något under kommande veckor.

Långpasset ikväll blev både långt och tungt. Snön låg djup på många ställen, och där det var upptrampat var spåret så pass smalt att det var svårt att hålla sig i. Men vilket träningspass! Redig styrketräning för bål och ben!

Frisk igen, business as usual

Äntligen frisk! Den sista veckan har jag brottats med en förkylning, men i fredags var den borta. Så nu är det träning som vanligt! 

Igår blev det ett varv på reflexen vilket var otroligt tungt med tanke på underlaget som bestod av blötsnö och lera.

Ikväll var det dags för långpass igen med Tomas som bjöd på en ny slinga. Precis som förra helgen var det hemliga grusvägar, men en felnavigering förlängde ytterligare, men jag är väldigt nöjd med det! 

Underlaget växlade mellan frusna grusvägar och tung snö. Jag bestämde redan innan att jag inte skulle ta med någon energi och var beredd på att gå slut på hemvägen. Jag blev lite orolig vid 20 km då vi var inne på en lång sträcka med djupsnö och fortfarande inte var i närheten av någon bebyggelse. Men trots en liten dipp vid 22-23 km kunde jag hitta energi att fortsätta. Jätteskönt pass! Min gps loggade 29,3 km på lite över 3 h.

Fullmåne och lätt snöfall, kunde inte bli bättre!