lördag 21 november 2015

Hammarby alpin marathon

Så var det dags för det första långpasset på länge, och inte vilket som helst utan nu handlade det om 23 gånger uppför Hammarbybacken och därefter en rundslinga ned på baksidan. Tanken med loppet var att jag skulle få en större förståelse för att jag behöver komma igång med långpassen och löpningen igen på allvar. Men saker har satt käppar i hjulen på sistone. Eller, egentligen handlar det om att jag har haft mycket att göra efter flytten. Men det börjar ta slut nu, så snart finns en lösning på allt.

Vädret var strålande sol, om än lite kall vind på toppen och ena sidan av backen. Just vinden var jag inte alls förberedd på och det tog två varv innan jag var varm och kunde ta av mig vindjackan.

Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av loppet. Att backen skulle kräva sin tribut var helt klart, men hur skulle jag klara det efter endast två veckors löpträning?

Taktiken var klar innan loppet; att gå upp och springa ned. Värt att notera här är att jag aldrig satt min fot i Hammarbybacken innan. Så backträning som förberedelse? Nej.

De första fem varven gick förvånansvärt lätt och jag hamnade fort tillsammans med en likvärdig löpare. Vi låg på ca 12 minuter per varv vilket jag visste var lite för fort, men just nu kändes det lätt. 

Efter fem varv var det dags för första stoppet i vätskekontrollen. Kylan gjorde att både vattnet och sportdrycken var mer som slush :) fortsatte nedåt efter påfyllningen och började hamna i mer rätt tempo och en lunk som flöt på. Ett varv i taget, och gång uppför. På något konstigt sätt tog löpningen och gången ut varandra så att det ena återhämtade det andra. 

Efter sju varv började det gå segt uppför men kändes fortfarande bra nedför så jag försökte rulla på nedför och spara energi genom att växla teknik beroende på aktuell lutning. 

Efter 12 varv började jag bli tröttare, men jag var ju halvvägs. Så det var ju bara att köra vidare. Men på varv 16 hände det, väggen kom mitt i backen upp. Och det tog stopp. Jag tog mig vidare till varvningen och fyllde på med mat och vätska och gav mig nedåt. Men det gick inte. Varje steg nedåt var dubbelt så jobbigt som ett steg uppåt. Efter lite snabb huvudräkning kom jag fram till att mina sju varv som återstod innebar drygt 13 km till. 13 km som antingen var uppåt eller nedåt... Bestämde mig då för att bryta efter 4 h och ca 32 km. 

Att jag kom så långt var en stor seger i sig, och att det kändes bra väldigt länge var ännu roligare! Jag tog mig inte i nål, men fick ett enormt nyttigt träningspass! 

Som vanligt bra arrangerat av Sömnlös 24H! 

Starten. Redan här är det väldigt brant.

Samma men uppe i första delen.

Resten av backen var ingen lek heller.

Varvningen som påbörjade nedstigningen.




fredag 31 juli 2015

Månadssummering


Sommaren har nu gått lite längre och jag har lyckats att hålla i nivån jag hade den första veckan i juli. 

Jag är riktigt glad över att jag håller planen med Freeletics. Inte bara att jag gör framsteg i själva passen, jag har också hittat rätt i maten och har gått upp några kg.

Vad gäller löpningen så har jag precis tagit upp den igen. Jag ska försöka att hålla i den övriga träningen samtidigt som jag ökar på löpningen igen. Tiden kommer inte räcka till för att jag ska hamna på samma nivå som tidigare i mängd men jag ska göra så gott det går så får jag se vad kroppen orkar med.

söndag 5 juli 2015

En omväxlande vecka



Jag hade hoppats att få mer tid till träningen när sommaren kom igång, och än så länge ser jag ut att ha lyckats med det. 

Freeletics-programmet flyter på bra! Jag har fullföljt 3 veckor och börjar känna mig starkare i kroppen igen. Jag har också kunnat cykla några dagar till och från jobbet vilket ger både träningstid och effektivitet. Löpningen däremot har fått stå tillbaka lite till förmån för den övriga träningen.

onsdag 24 juni 2015

Topptur!

Idag ställde jag klockan tidigt och gick ut innan solen gick upp. Tog vandringsleden mot Cala Aquila, dit det bara var 3 km. På vägen tillbaka bestämde jag mig för att ta toppen på berget bredvid orten. Stigen var extremt teknisk, och på delar omöjlig att springa även på plan mark. Klättringen uppåt blev promenad men var ändå inga större problem att orka med.

Väl på toppen var det en väldigt fin utsikt och jag tog lite bilder innan jag vände tillbaka ned. Jag har alltid haft svårt att klättra nedåt och idag var inget undantag. En fransman jag gått förbi på vägen upp drog ifrån mig rejält. Försökte ta lite bilder under turen, men det är svårt att få med hur storslaget det är.

Soluppgången vid Cala Aquila.

Toppen skymtar långt uppe till höger.

Cala Mesquida.

Cala Aquila.


Nedstigningen var verkligen brant!







tisdag 23 juni 2015

Trail på Mallorca

Igår kväll blev det en provtur upp på det närliggande berget här i Cala Mesquida. Till en början var det anlagd promenad på en serie träbroar men ganska fort började stigningen uppåt. Jag följde en vandringsstig mot grannstaden men avvek efter en knapp km då jag ville högre upp. Stigen blev smalare och smalare tills den försvann varpå jag vände nedåt igen. Jag ska försöka igen och se om ett annat vägval kan göra att jag kommer högre upp. Turen slutade på knappa 4 km i 6 min-tempo.

Vyn från hotellområdet.
Den inledande träbron.

Vandringsleden mot Cala Aquila


På väg ned mot Cala Mesquida igen.

Samma som ovan men ett annat fokus.








fredag 19 juni 2015

Första veckan med Freeletics coach!

Kommande träningsvecka med Freeletics.

Nu har jag slutfört första veckan med Freeletics coach-tjänst. Jag har kört freeletics av och till som komplement till löpningen, men nu vill jag ge det ett ordentligt försök och se var 15 veckor kan ta mig. Coach-tjänsten verkar bra, och anpassar sig hela tiden baserat på min upplevelse av föregående vecka. Jag kan också själv välja mellan 2-5 träningsdagar. Min målsättning är att ha 4 dagar som minimum och försöka väva in lite löpning i veckorna också.

Jag har varit lite förkyld i två veckor men idag betecknar jag mig äntligen som helt frisk! Dagens pass som var Aphrodite kändes riktigt bra och jag hade bra med ork och styrka genom hela passet!

söndag 7 juni 2015

60 km på två pass

Den här veckan har varit lite annorlunda. Mot normalt 6 pass blev det bara två, men i gengäld var det två långpass som gav rejält med träningstid och mängd.

Ikväll sprang jag och Tomas genom skogen mot Tyresta och vidare mot Stensjön med mål att ta oss runt Fornborgslingan. Väl vid Stensjön började  en liten kamp mot dagsljuset och vi höjde tempot för att hinna tillbaka till Tyresta innan mörkret föll. Fornborgslingan var en ny bekantskap med mycket fin traillöpning. Underlaget växlade mellan mycket teknisk stig och lättlöpta partier.

Vi hann tillbaka till Tyresta by just när mörkret föll på riktigt och tog vägen genom samhället hem igen. Idag var ett högkvalitativt pass där jag hela passet igen hade riktigt bra ork, vilket var lite förvånande då vi höll ett något högre tempo än vanligt och slutade på 32,9 km. Fyllde inte på med någon energi utan klarade mig bra på vatten. Både jag och Tomas ramlade rejält idag men klarade oss som tur var utan bestående skador.


Vid Stensjön. 16 km kvar.


Spångar kan vara förrädiska.



torsdag 4 juni 2015

Vardagslyx!

Vardagslyx är ett ord som betyder olika saker för olika personer. För mig innebär det helt enkelt att jag gör något som jag tycker väldigt mycket om, på en vardag!

Ikväll var det ett långpass som fick mig att tänka på vardagslyx. Jag har vilat några dagar och ville ha lite längre pass. Därför passade det väldigt bra att Tomas föreslog Sörmlandsleden till Paradiset! Tillsammans med Andreas sprang vi 27 km teknisk stig. Helt underbart! Att Sörmlandsleden är väldigt vacker är en stor bonus.








måndag 1 juni 2015

Att balansera på gränsen

En oväntad morgontur kl 0515.

Träningen för mig handlar mycket om att balansera på gränsen till hur mycket mängd jag kan få in. Och samtidigt känna av att det inte blir för mycket så att kroppen fortfarande kan tillgodogöra sig träningen. 

Maj har varit en bra mängdmånad, men de sista dagarna var jag trött och sliten. Jag hade planerat lite mer vila den sista veckan och lagt in fler vilodagar. Det hjälpte inte fullt ut, utan igår kväll när jag gick ut på det tänkta långpasset kändes allt bara fel. Bestämde mig ganska fort att vända hemåt igen och slappa lite i soffan istället. 

Utslaget per vecka har jag legat mellan 70-80 km i maj vilket är helt i linje med mitt mål. Däremot kommer det att bli svårt att hålla den mängden och samtidigt få in fartpass i planeringen. Jag körde ett hårt fartpass på gula slingan i veckan och jag tror att det var det som puttade mig över gränsen den här veckan. Fartpassen behövs, men samtidigt vill jag ligga högt i mängd så jag måste fundera och känna efter hur jag ska kombinera träningen för att få ut så mycket som möjligt och ändå bibehålla en hållbarhet.

söndag 24 maj 2015

Traillöpning de-luxe!

Ikväll var jag nog med om det häftigaste trailpasset hittills i min korta karriär. Jag och Emanuel började med en kort vända på röda spåret innan vi mötte upp Tomas och Andreas. Därefter tog vi Sörmlandsleden till Tyresta. Den biten av Sörmlandsleden är väldigt teknisk men jag hade ändå lätt att hitta ett väldigt bra flyt. Inte så att jag sprang fort, men att jag kunde läsa terrängen bra gjorde att jag flöt fram och kunde med lätthet hålla ett jämnt tempo.

Under Tomas ledning tog vi sikte mot Stensjön och när vi kom in i det gamla brandområdet började en magisk stig. Det var en stig som bara fanns. Den var väldigt sparsamt utmärkt, vilket heller inte behövdes, den var lätt att följa ändå. Vi kom ganska snart fram till Stensjön och bestämde oss för att fortsätta mot Årsjön för att där ansluta Sörmlandsleden mot Tyresta och komma hem den vägen.

Det fanns ett problem dock. Vi visste inte exakt hur långt det var, och mörkrets infallande hängde som ett tyst hot över oss. Av fyra löpare var det enbart jag som hade med mig pannlampa. Vi gnagde oss fram genom skogen och precis när det började bli svårt att se rötterna kom vi ut på barnvagnsslingan!

Jag började nu tugga på mina energireserver och var även trött i fotlederna så det var skönt att underlaget blev lättare. Nu var det bara 8 km hem och ju längre vi sprang desto sämre blev skämten. Vi fick slita hårt allihopa förutom Tomas som höll sig fräsch. 

Helt underbart långpass i otroligt fin natur! Här ska vi definitivt lägga fler pass! Jag avslutade min vecka bra och fick ihop 80 km. Kommande vecka blir det mer vila och troligtvis bara några kortare pass. Ligger fortfarande väldigt bra till på mängden i maj; 27 mil på 23 dagar.









 

torsdag 21 maj 2015

Mängden tickar på

Det ser ut att bli en bra mängd även denna månad för mig. Än så länge har jag sprungit 22 mil och siktar upp emot 30 mil innan månaden är slut. 

Jag äter mer nu är under vintern och känner att både kropp och själ orkar med den relativt höga mängden. Nu börjar en lång mängdperiod där jag siktar på mycket uppbyggnad inför höstens utmaningar.

Ikväll tog jag en kortare runda på skogspåret. Det var väldigt behagligt väder, dock lite blött efter dagens regnskurar.

lördag 16 maj 2015

Race report: Lida ultramarathon 54 km

Fem km kvar vid Brantbrinks IP

Idag sprang jag mitt första ultralopp. Kl 08:00 gick starten i strålande sol, och inte mindre än 54 km skulle avverkas på en relativt kuperad bana. Det längsta jag sprungit tidigare är 33 km så redan innan starten stod det klart att det skulle bli en rejäl utmaning.

När starten gick började alla sedvanligt i ett lite för högt tempo. De enda som hade huvudet med sig var de som skulle springa den längre distansen på 89 km. Även jag sprang lite för fort men det kändes ändå lätt. Under första varvet på den 18 km långa banan passade jag på att försöka lära mig banan och att springa smart. Det fanns en del backar som var både branta och långa men i gengäld var de inte så många. 

Jag hamnade ganska fort bakom två andra löpare i samma tempo, men vi låg ca 100 m från varandra. Vi rullade på hela första varvet i ca 5:00-tempo. Det kändes varken långt eller jobbigt och plötsligt var vi inne vid varvningen. Då min klocka återigen vägrade starta så frågade jag fubktionärerna vid kontrollen vad klockan var. 09:32. Alltså hade jag sprungit första varvet på ca 1:30. Nu kändes allt bra och jag kunde således glädja mig åt ett bra tempo.

Mellan 20-25 km kom jag upp bredvid min tempopartner och vi pratade bort lite tid innan vi skiljdes åt och jag drog iväg själv. Det kändes fortfarande lätt tills jag kom till 27 km, och då började det att ta emot. Jag kunde fortsätta i ett tempo som jag ville, men långsamt blev jag tröttare.

Vid den sista varvningen var jag väldigt trött och tanken på ytterligare 18 km var allt annat än lockande. Det stod nu klart för mig att det skulle bli ett prov i viljestyrka att komma i mål. För nu var jag färdig. Jag blev tvungen att gå något nästan varje km. Försökte lägga gången i backiga partier men emellanåt fick jag gå även på platten.

Jag passerade den vanliga marathondistansen runt 3:45 och tänkte att det skulle vara ganska skönt att vara klar nu. 12 km återstod och jag tog mål på nästa kurva, nästa backe, vätskekontrollen osv. En stor morot för mig var nu att jag visste att Andreas skulle finnas vid Brantbrinks IP. Att bara se en vän som visste vad jag gick igenom gav mig en psykologisk boost och jag kämpade mig vidare mot målet.

Nu var det knappt 5 km kvar. Varje steg var plågsamt och nedförsbackarna värst. På något magiskt sätt uppenbarade sig målet till slut och jag klev över mållinjen på 5 h 8 min! Den koppen kaffe jag fick efter målgången smakade verkligen gott och det blev en trevlig stund att prata både med Andreas och andra löpare.

Det blev en varm dag och jag gjorde ett bra jobb både med energi och vätska. Min vätskeryggsäck var maxad med nästan 2 l sportdryck och räckte, tack vare vätskekontrollerna, tills det bara var 2 km kvar. Jag såg också till att äta regelbundet för att hålla energin på en bra nivå. Också här lyckades jag bra men är nu trött på snickers och vingummin. 

Det var väldigt intressant att springa så pass långt och jag är nöjd med både tid och placering. Jag kom på 12:e plats och höll fler än jag trodde bakom mig. Det blir säkert fler ultralopp. Nästa som jag vet är SUM i oktober, men tills dess nöjer jag mig med mer normala lopp.

Så här glad kan man vara efter 54 km. Notera saltavlagringarna i ansiktet.

söndag 10 maj 2015

Segt söndagspass


Ikväll var det segt att komma ut. Jag och Tomas skulle springa tillsammans men hans planering sprack i sista stund. Inget konstigt med det, familjen går alltid först. Men där stod jag själv och tittade ut på regnet... Jag grubblade länge över vad jag skulle klä mig i, men kunde till slut knyta på mig skorna och ge mig iväg,

Planen var att springa till Tyresta och där förlänga med Bylsjöslingan innan jag tog Sörmlandsleden hemåt igen. De senaste dagarnas regn hade gjort sitt och på många ställen var det väldigt lerig och halt. Sista biten på Sörmlandsleden från Tyresta by brukar kännas otroligt mycket längre än de 4 km den faktiskt är. Och idag var inget undantag. Väldigt segt på slutet och himla skönt att komma hem!

Veckan har varit bra med tre lite längre pass och en total mängd på 77 km. I veckan som kommer blir det mycket vila och mental förberedelse inför Lida Ultramarathon på lördag.

torsdag 7 maj 2015

Sörmlandsleden



Bilderna är från Sörmlandsleden vid Lida.

Sörmlandsleden är fantastisk att springa på! Inte nog med att det erbjuder mervärde i träningen tack vare alla stenar och rötter som fötterna får parera. Dessutom är det väldigt häftigt att kunna ta sig på uppmärkta leder långa sträckor genom skogen. 

Ikväll tog jag mig ut på den runda som jag kallar för Tyresta Trail. 20 härliga km där ca 17 km springs på just stig. Det är så härligt att kunna ta den rundan en vanlig vardag utan att det blir sent. Kvällen var magiskt stilla och varje sjö jag passerade låg spegelblank! Det var en otroligt häftig känsla att vara där just då och få vara en del av naturen. Löpningen flöt på bra och jag kunde hålla ett bra tempo runt 5:30/km. 

När jag började springa mer i höstas så var mina längsta pass då ca 17 km. Nu kör jag 20 km vilken kväll som helst! Det är så kul att utvecklas och känna hur träningen ger resultat!


söndag 3 maj 2015

Vårmilen - Seedningslopp för Lindingöloppet


Idag gick vårmilen på Lidingö. Anledningen att jag ställde upp där var just möjligheten att seeda upp mig till en bättre startgrupp på lidingöloppet. Eftersom jag inte sprungit stora loppet tidigare så får man per automatik starta i sista startgruppen vilket jag inte är så sugen att göra.

Uppladdningen inför dagens lopp har inte varit optimal då jag var förkyld förra veckan. Jag har heller inte fått det antal fartpass jag vill så den här veckan har jag försökt att köra "första hjälpen" och gjort det bästa av situationen.

Vädret kunde inte vara bättre för ett vårlopp med strålande sol och minimalt med vind. När jag stod på startlinjen kände jag mig väldigt självsäker. Här skulle springas fort! Emanuel var också med och hade som taktik att försöka hänga på mig, och även om jag kände mig stark innan loppet hade jag känslan av att det skulle bli tvärtom istället.

De första tre km lade jag mig runt 4:05 per km som var mitt önskade tempo. Här kändes det bra, men det skulle visa sig att jag missbedömt banprofilen i fråga om hur mycket backar det var. Efter 4 km började backarna och jag blev trött direkt. Tankarna flög genom huvudet att det som inte fick hända nu var ett möjligt scenario. Jag fick bara inte klappa igenom helt och springa i mål på en dålig tid eftersom jag ville seeda upp mig!

Backarna fortsatte och jag tappade mer och mer till Emanuel som var väldigt stark. Jag kämpade mig upp för varje backe och försökte att inte tappa tempo där emellan. Sakta men säkert närmade vi oss målet och när jag korsade linjen stannade klockan på 42:02. Med tanke på hur jag kände mig under loppet blev det en bra tid som jag tror räcker tillräckligt långt i seedningen.

Att få kämpa mig igenom loppet var en väldigt bra erfarenhet och en nyttig "reality check". Bara för att min kurva gått uppåt innebär inte det att den ständigt kommer göra det. Och att bara få det kvittot var ändå hjälpsamt inför min kommande träning. Om jag jämför premiärmilen med dagens lopp så var min tid här definitivt starkare även om premiärmilen sprangs fortare. Jag har nu också gjort två st 10 km-lopp runt 42 min vilket innebär att den första inte var en engångsföreteelse. Överlag är jag nöjd med loppet även om jag hade hoppats på en bättre tid. 

torsdag 30 april 2015

Kort summering av april


I slutet av mars hade jag en kort dipp i motivationen. Lösningen på den visade sig vara mer variation i träningen. I april sprang jag något fortare än tidigare. Jag har inte direkt lagt in specifik fartträning förutom några enstaka intervallpass. Men passen går fortare nu, och det är lättare att hålla ett lite högre tempo. 

April var en bra månad, och med en villovecka fick jag ändå ihop nästan 26 mil. Ett störande moment just nu är att jag fortfarande är snuvig efter min förkylning. Jag är pigg i kroppen och betecknar mig som frisk, men det är irriterande ändå att vara snorig.

Idag är en extra ledig dag och jag ska njuta av ledigheten! Det blir säkert en kortare runda idag och ev imorgon innan vårmilen på söndag. Det ska bli riktigt kul med ett kortare lopp igen. Jag tror att jag och Emanuel kommer sporra och matcha varandra riktigt bra! Mitt tidsmål är egentligen motsvarande premiärmilen, men jag tror att jag har mer kapacitet än så. 

söndag 26 april 2015

Äntligen frisk och långpass igen!

Underbar kväll för långpass!

Ikväll lyckades vi samla hela Haninge trailrunners för första gången på länge! Vädret var helt underbart och löpningen var lite urban till en början men efter hand så övergick den till små grusvägar i landsbygdsidyll. 

Jag var förkyld i veckan som gick och hade inga stora förhoppningar på rundan, men ändå blev jag något förvånad när benen stumnade efter 20 km. Därifrån var det en ren pina att ta sig hem, och väl hemma slutade passet på 28 km. 

Alla pass är inte guld och gröna skogar. Och kvällens pass var väldigt bra ur träningssynpunkt, just för att det var oerhört tungt på slutet. Jag provade nya skorna och kan konstatera att de fungerar bra, däremot så är de tyngre än spikskorna och med längden inräknat kändes det rejält. De kommer ändå användas som mina nya mängd/ långpass-skor då jag misstänker att jag kommer behöva den extra dämpningen på längre sträckor typ SUM och Lida.

fredag 24 april 2015

Nya skor i familjen!

Brooks Pure Flow 2

Nu har jag äntligen hittat en mängd/ asfaltssko som passar mig, och dessutom till ett bra pris. Visserligen är modellen några år gammal men den har ändå ett lågt drop och relativt låg vikt utan att vara den lättaste skon på marknaden. Det ska bli väldigt kul att prova den när förkylningen väl gett med sig.

Jag har också, för nästan första gången, lyckats slita ut ett par skor innan åldern tagit ut sin rätt på dom. Mina första spikskor som jag köpte i december har nu gått 56 mil. Det kan verka lite, men spikskorna är inte alls byggda som vanliga skor och håller således inte lika länge.

Nästan så att skon börjar lossna från sulan.

onsdag 22 april 2015

Ibland är det skönt att bara ta en kaffe


Ikväll tog jag en liten paus, både från träningen och den stundande veckohandlingen. Smet in på Starbucks och beställde en stor och härlig kaffe mocha! Skönt att bara sitta lite och summera ihop dagens tankar.

Fick ont i halsen igår så träningen får vänta lite nu. Räknar med att vara frisk om en dag eller två och sen börja ladda inför vårmilen som går nästa helg.

söndag 19 april 2015

Långpass dagen efter Åda

Emanuel och Andreas på Tyresta trail.

Eftersom det var söndag ikväll och jag inte var helt död i benen så blev det ett sedvanligt långpass med Emanuel och Andreas. Det var länge sedan vi fick till att springa fler än två och det var riktigt roligt! 

Allt gick bra tills vi nådde Tyresta by och växlade in på Sörmlandsleden. Här gjorde sig gårdagen brutalt påmind och jag kunde inte hålla jämna steg med Emanuel och Andreas utan hamnade hela tiden på efterkälken. Nu var benen riktigt slut och speciellt nedförsbackarna var riktigt jobbiga. När vi väl var hemma slutade veckan på 66 km vilket är helt ok med tanke på att jag tog tre vilodagar innan Åda.

Apropå Åda så fastnade jag på bild. Christian Boo (http://christianboo.se) fotograferade för tävlingens räkning. Jag tycker bilden blev riktigt bra. Tror att den togs efter 8-10 km.


lördag 18 april 2015

Race report: Åda wild boar race

Nu har jag tävlat igen, och idag bar det av till Åda utanför Trosa för att springa Åda wild boar race! Jag anmälde mig till 22 km-sträckan, men i veckan lade tävlingsledningen om banan så att den istället blev 26 km. För mig som ville ha det här loppet för att träna på att tävla passade det alldeles utmärkt!

Vi anlände till Åda i god tid och promenerade sedan till Art of running där nummerlapparna fanns. På väg tillbaka till startområdet funderade jag över vad jag skulle ha på överkroppen. Det var nu väldigt kallt och blåsigt. Jag hade tidigare bestämt mig för att springa i T-shirt, men nu började jag att vackla. Till slut sken solen på mig ett vindstilla ögonblick och där fanns det värme! När jag stod och väntade på starten frös jag så att jag huttrade och jag undrade om det verkligen var rätt val ändå. 

Att träna på att tävla var det jag skulle göra. Men i det ingår ju också att pressa sig själv till gränsen utan att trilla över. Och det på en bansträckning jag inte hade en aning om hur terrängen skulle vara. Optimala förutsättningar för vad jag ville åstadkomma med andra ord! Av någon anledning kände jag inte för att värma upp utan fastnade i mitt huttrande. Minutrarna som speakern räknade ned gick helt klart fortare än vanligt och plötsligt gick startskottet. Jag och Fredrik utbytte ett sista "lycka till" innan våra vägar skildes åt. 

De första två km gick över åkermark och som alltid gick det lite fortare än medeltempot som jag tänkt mig men jag oroade mig inte så mycket över det. Jag räknade med att det skulle finnas gott om tid till att springa långsammare längre fram. Plötsligt bytte banan karaktär rejält och de nästkommande kilometrarna var de tuffaste jag upplevt i löparväg. Nu blandades extremt branta stigningar med branta nedförslut, och däremellan trång stig. Tempot sjönk givetvis men ansträngningen ökade desto mer.

Efter 6 km var det värsta över och vi kom ut på en transportsträcka som skulle leda oss vidare in på Sörmlandsleden. Nu blev jag orolig för redan här fick jag en dipp. Jag åt en snickers och fyllde på med lite vatten, och när vi kom till den första vätskekontrollen vid 7 km så kändes allt bättre. Jag chansade och drack två muggar sportdryck innan vi dök in i skogen igen och in på Sörmlandsleden.

Nu var det lite mer normal stig och löpningen flöt på bra samtidigt som jag kände krafterna återvända. Efter drygt 3 km var det dags för en kortare transportsträcka igen och jag fick en liten pratstund med en annan löpare. Det hjälpte mig ytterligare och vid nästa parti sörmlandsled kände jag mig ytterligare lite piggare! 

Efter drygt 12 km började vi närma oss Åda golfklubb igen och jag hade då en klunga inom synhåll som höll samma tempo som jag och min tillfälliga medlöpare. Jag bestämde då att jag skulle i mål före den klungan och ökade farten något. Benen rullade på bra och snart var vi framme vid nästa vätskekontroll innan det var dags att gå in på 11 km-spåret. 

Jag ville springa fortare men insåg samtidigt vikten av att disponera loppet rätt. I vätskekontrollen fyllde jag på med mer sportdryck och en rejäl näve godisfiskar. Klungan framför låg fortfarande på konstant avstånd och jag bestämde mig för att äta allt godis och sen vänta på att energin skulle sätta in. Här mötte jag Fredrik som var på väg mot mål på sina 11 km. Vi stannade till och utbytte en snabb kram innan jag satte av igen.

Jag tog det nu lite lugnare då terrängen var svårare igen. Jag knappade in luckan till klungan och lade mig som svans samtidigt som jag åt den sista godisbiten. Jag behövde inte vänta särskilt länge på energikicken, och med drygt 8 km till mål började jag att äta mig framåt i startfältet. 

Klungan var snabbt passerad, och efter bara någon minut kom jag ikapp tre löpare till. Tog mig förbi även dom och snart var det dags för nästa grupp att se sig ifrånsprungna! Jag hoppade över den sista vätskekontrollen och fortsatte framåt, nu i ett högt tempo jämfört med alla andra. 

Nu kände jag mig starkare än någonsin och kom snart ikapp en löpare från Team Nordic Trail som även han fick se sig besegrad. Nu hade jag ett riktigt flyt och passerade folk på löpande band och fortsatte att göra så hela vägen in i mål!

Allt var så bra och jag var otroligt stark hela vägen. När alla andra kroknade kunde jag istället öka! Här kände jag att jag hade en enorm nytta av våra långpass i liknande terräng och jag kunde nästan känna Haninge Trailrunners var med mig hela vägen. Hur vi plötsligt lade in en fartökning efter 20 km av stig, lera, berg, stenar och rötter!

Jag gick i mål på 2:37:19 och kom på 18:e plats! Det var en enorm prestation och jag blev överväldigad av känslor över hur pass bra jag lyckades med loppet. När jag lugnat ned mig efter målgången letade jag upp Fredrik och vi körde hemåt. Dagen avslutades med kaffe och knäckebröd på Fredriks altan vilket blev en perfekt avslutning på en trevlig dag!

Underlaget i loppet var väldigt varierande och utmanande. Transportsträckorna var just transport, men i övrigt var det allt från åker, berg, stig, rötter, stenblock och självfallet lera! Jättekul lopp som jag definitivt kommer springa fler gånger! Jag passade också på att ta lite bilder för att försöka fånga utmaningarna som fanns.

Några minuter till start.



Här syns lite hur brant en del stigningar var.