En kort summering och ny strategi, eller hybris av den högre graden

Nu har tävlingssäsongen kommit igång ordentligt och äntligen får man dra nytta av försäsongsträningen. 

Just träningen under våren har gått enligt plan. Planen var dock att komma igång försiktigt och se till att min fotled höll efter överansträngningen jag drog på mig under 1000 lakes swimrun i höstas. Av den anledningen har jag inte haft den mängd som eftersträvat om jag varit frisk. Men jag lyckades att göra en plan som tillät foten att läka ut ordentligt samtidigt som jag kunde bygga upp styrkan igen. Från mitten av april kunde jag träna i princip obehindrat och när vi var framme vid Utö swimrun hade jag haft fyra veckor med ett snitt på en timmes träning per dag. Det räckte till, men min prestation kunde varit enormt mycket bättre med fler långpass.

När vi så kom fram till Stockholm swimrun hade jag fått ytterligare två veckors träning gjord även om fokus på träningen då låg på återhämtning och rätt vila/uppbyggnad både psykiskt och fysiskt. Måndagen innan loppet körde jag, Henrik och Tomas ett underbart pass på Gålö där vi jobbade länge och lade in bitar med fartlek långt över det normala tempot för långpass. Känslan efteråt var perfekt, jag var redo. Nu var det bara att vila in formen. 

Under loppet presterade jag precis så bra jag kunde. Jag låg bitvis på gränsen till min förmåga i löpningen men kunde bita ihop och fortsätta vilket ledde till att jag och Henrik tog en andraplats vilket var helt enormt. När lyckoruset lagt sig började jag planera för framtiden; hur kan jag bli ännu bättre? Av en slump köpte jag Rune Larssons bok Löparglädje på Arlanda innan en veckas slapp vid poolen. 

Nu föll allt på plats, det närmaste jag kan förklara det med är en uppenbarelse. Alla dessa enormt duktiga lag som placerar sig högt på resultatlistorna är bara människor de också. Det som skiljer de lagen mot de flesta andra är flera års hård och målmedveten träning. Ofta med en mängd som för en vanlig dödlig verkar smått omöjlig att ens hitta tid till, än mindre att genomföra.

Så planen är enkel: nu ska det läggas på mängd! Jag har byggt upp en bra gryndstyrka under de sista åren jag löptränat och ligger nu på 50-70 km i veckan, vilket oftast nås på 4-5 löppass. Mängden jag siktar på att nå under hösten kommer vara smått absurd i mina ögon. Jag kommer trappa upp träningsmängden under sommaren och förhoppningen är att jag kan landa på 10 löppass och en mängd på 120-150 km/ vecka. Det är ju helt enkelt så att det inte finns några genvägar, vill man bli bäst måste man träna som de bästa. Och kanske lite till!

Så nu bär det av! Nu ska jag träna på riktigt; långpass, dubbelpass, transportlöpning, rekreationslöpning, utflyktslöpning... you name it! 

Och till mina sparringpartners Henrik, Tomas, Andreas, Johan, Jocke, Mange och Mackan: tack för att ni hela tiden inspirerar! Nu kör vi vidare mot snabbare tider och fortsatt bra placeringar!

Stockholm Swimrun

Andra stora loppet för säsongen, och vilket lopp det skulle bli! Vi har jobbat ihop oss bra som ett lag och hade nu en helt annan typ av utmaning än vad Utö bjöd på. Istället för att jobba i 5 h som på Utö så skulle vi behöva springa fort.

Vi hade en liknande plan som sist, att springa fort första löpningen för att vara med från början på den 1400 m långa simningen. Planen höll bra. Vi sprang i 4:00-tempo på första löpningen och gick ned i vattnet som lag 20 ca. Efter drygt 300 m låg vi först ett kort ögonblick innan Mange och Mackan kom forsande förbi! Tycker ni att vi simmar snabbt ska ni titta närmare på de här två! Efter simningen gick vi upp som lag 5, men en plats hämtade vi fort in i löpningen. 

Den andra simningen var ganska lång den också och vi fortsatte att gå bra. Nu var det lite mer löpning och vi väntade oss hela tiden att det skulle komma snabbare löpare och springa om oss, men de kom inte förrän vi var framme vid tredje simningen. Då var det Johan och Jocke som sprang förbi vilket var helt väntat. På väg upp mot Hagatoppen passerade vi Mange och Mackan i löpningen och fortsatte nöta på. 

På varje löpning försökte vi springa så fort vi kunde med tanke på hur lång sträckan var. En taktik som visade sig fungera, vi låg nu 4:a totalt och 3:a i herrklassen. Vi hade nu tävlat i drygt 1,5 h och blev fortfarande inte passerade av de snabbare lagen vi visste att vi hade bakom oss. Det kändes fortfarande bra, men jag kunde inte skaka av mig känslan av att vi hade någon annans plats i loppet. 

Med drygt en timme kvar föddes hoppet om att vi skulle kunna ro hem en bra placering och jag koncentrerade mig enormt på att springa så fort som möjligt utan att kliva över gränsen. Henrik var rena maskinen och rullade på hela tiden. Vi hade sagt innan att vi skulle turas om att dra, men nu blev det att Henrik fick dra hela tiden och jag gjorde allt jag kunde för att matcha honom.

På sista simningen låg vi tillsammans med det lag vi haft närmast oss hela tiden och hade nu andraplatsen inom räckhåll. Det som återstod var 2,8 km löpning som avslutade 3 h tävlande. Vi gick på hårt från början och först kändes det som att det skulle bli lätt då vi fick en lucka på ca 100 m. Men efter 1 km började de knappa in, Henrik höll koll och sa hela tiden hur nära de var. Nu visste jag inte hur jag skulle klara av att hålla emot! Jag var så himla trött och ansträngd till max. På något sätt hittade jag energin när Henrik manade på mig och kunde trycka till ordentligt och när vi kom in till målområdet visste jag att vi skulle klara det! Vi fick till slut 9 sekunders marginal till det jagande laget bakom oss. 

Det var en helt otrolig känsla! Vi slutade tvåa i ett lopp på 27 km och slog många duktiga lag! Jag är otroligt stolt och nöjd över vad vi presterade tillsammans och hur vi disponerade loppet. 

Prisutdelnigen. Johan och Jocke vann och var otroligt starka!