Dubbelpass som avslutning på en bra vecka

Föga utmanande underlag, men fin utsikt.

Idag blev det dubbelpass löpning. Det är inte något jag gör så ofta i och med att det kan vara svårt att få loss tid till det, men allt blir lite lättare på semestern.

Imorse gick jag ut innan frukost och sprang 7 km i lugnt tempo. På kvällen sprang jag 12 km i något högre tempo utan att ta ut mig för mycket. Under kvällsrundan kändes kroppen pigg och fräsch trots en hög dos löpning den här veckan. 

Det känns väldigt skönt att säga att jag äntligen är tillbaka och på rätt spår i löpningen! Veckan stängdes på 72 km vilket är ungefär samma mängd som när jag tränade som mest för 1,5 år sedan. Nu blir målet att hålla i den här mängden och framförallt att få minst ett långpass i veckan. Jag vill satsa mycket på swimrun nu och där är de flesta tävlingarna uppåt 5 timmar många vilket gör att jag verkligen behöver uthållighetsträningen som långpassen ger.

Även den längsta resa börjar med ett långpass

Idag fick jag tillfälle till att brottas med mina spöken inom löpningen i ett par timmar. Min fru skulle till en kompis, och planen var att lifta med henne dit och springa hem. Detta skulle ge ca 33 km löpning som innefattade allt vad jag fortfarande tycker är jobbigt. Mina hjärnspöken i löpningen är att:

1. Springa när det är varmt.

2. Springa en tråkig väg.

3. Springa en tråkig väg när det är varmt, ensam.

Det fina med min plan var att det inte fanns någonstans att vända om eller hoppa på någon buss. Visserligen lovade min fru att plocka upp mig om hon passerade mig på vägen hem, men jag ville hinna hem före henne.

Det var verkligen varmt. Trots att jag drack nästan 2 liter behövde jag aldrig kissa. Och vägen var verkligen tråkig!! Platt asfalt där jag fick springa på kanten av bilvägen hela tiden, och jag var verkligen ensam! Jag laddade telefonen med marathonpoden och försökte ge mig hän åt löpningen. Det svåra var att jag sneglade allt för ofta på klockan för att se hur långt jag sprungit vilket inte är jättebra på ett långpass.

Tog en paus efter en timme, redan nu hade jag ordentligt stela ben. Masade mig vidare efter ett par minuter och intalade mig själv att nästa paus skulle komma vid 2 timmar. Det blev i själva verket 20 minuter tidigare. Sprang vidare ett par km innan jag bestämde mig för att gå en bit. Benen uppskattade inte alls mina planer på långpass. 

Men på något sätt, precis som med alla pass, så började jag att närma mig målet. Jag hade bett mina svärföräldrar att hålla bastun varm, och även lovat mig själv en öl eller två när jag väl var framme. 

Trots en del gå-pauser så slutade rundan på 33,6 km i 5:45-tempo. Jag behöver verkligen dessa långpass och vet sedan tidigare att jag svarar väldigt bra på den träningen. Förhoppningsvis känns nästa långpass lite lättare, men det spelar egentligen ingen roll. Träningen blir lika bra ändå, oavsett hur passet känns. 

Jungfruloppet

Den bästa träningen är många gånger att tävla. Både för att pressa sig själv lite extra, men också för att träna sig just på tävlingsmomentet. Idag sprang jag jungfruloppet, vilket är ett 13 km långt traillopp. Dessutom är det inte en rundslinga utan start och mål är på olika platser. För att lösa detta på ett smidigt sätt kunde man vid anmälningen köpa till busstransport från tävlingsområdet till starten.

Jag hade inga egentliga förväntningar på min prestation då jag inte visste någonting om hur terrängen var. Målet blev helt enkelt att anstränga mig ordentligt och göra vad jag kunde. 

Loppet startade i Lickershamn och gick sedan längs med kusten ned mot Kinnerstugan. Till en början var det promenadväg men ganska snabbt övergick spåret till "singelspår". Bitvis var det teknisk löpning men mestadels mer smalt än svårt. Korta bitar sprang man på asfalt, vilket för mig var det jobbigste.

Efter 5 km började jag bli trött i benen och hade svårt att hålla fart. Inget överraskande i sig då löpningen inte legat i fokus det senaste året. Hjärtat jobbade på bra däremot så konditionen är det inget fel på.

Det blev ett ganska slitsamt lopp, och mot slutet blev jag omsprungen av flera löpare som kunde hålla jämnare fart. Ju slitigare ett lopp är däremot, desto bättre träning är det. Så som träningspass sett ett väldigt bra sådant! 

Efter målgång gick jag ned till havet och svalkade mig, perfekt avslutning!

Glad ändå efter 13 km stig!

Så här såg de lättare partierna ut.

Karakteristiska vägar.

Loppet jag inte borde kunnat göra!

Idag var det dags för en ny utmaning, nämligen 10 km simning i öppet vatten. I vanlig ordning har jag inte fått till de förberedelser som jag velat. Om man ser till ren öppet vatten-simning har jag fått ihop tre pass. Däremot har det blivit en hel del swimrun, men det är en annan typ av simning. 

Med två dagar till godo köpte jag en våtdräkt avsedd för simning. En bättre dräkt kostar skjortan och lite till. På trispot hittade jag däremot en demodräkt till ett riktigt bra pris! När jag provade dräkten i Rudan blev jag glatt överraskad över hur pass snabbt det gick att simma! Jämfört med swimrun-dräkten är skillnaden som natt och dag! Problemet är bara att jag, på grund av dräkten, inte kan veta hur pass fort jag simmar eller hur länge jag orkar den farten. 

Med andra ord fanns det omständigheter som jag inte var förberedd på. Vädret vid starten var blåsigt, och vattnet såg ut att röra på sig väldigt fort ned i kanalen. Banan gick från starten rakt ut i Djurgårdsbrunnskanalen, och sedan längs med kanalen hela vägen och tillbaka. För oss som skulle simma 10 km var det ytterligare ett varv innan vi fick lämna vattnet och stopps klockan.

Innan starten var det den vanliga "stissigheten", 100 simmare som alla vill vara först iväg. Jag kom loss bra, och efter den första svängen låg jag och 10 till i en klunga längst fram. Vid 500 m-bojen var vi plötsligt tre stycken i täten som snabbt lämnade resten av fältet bakom oss. En av de två framför mig skulle bara simma 1 km och vände, och plötsligt var vi bara två. 

Allt rullade på lätt och snabbt. Vid 2,5 km bojen låg vi jämsides vilket uppenbarligen stressade landslagssimmaren som drog upp tempot ytterligare. Jag fortsatte i ett tempo som jag bedömde att jag kunde hålla hela vägen och höll ledaren inom synhåll. Vägen uppför kanalen gick mycket tyngre då det både var motvind och strömt. 

Vid varvningen passerade jag på 1:02, vilket betydde att jag låg i ett väldigt högt tempo. Varv två passerade ungefär som det första. Jag höll ledaren inom synhåll, men vid det här laget var det klart att jag inte kunde komma ikapp. Vi höll samma fart, men han låg 100 m före mig och avståndet minskade inte. 

När jag kom i mål var det som klar tvåa, med 5 minuters marginal till trean. Min tid var 2:05.46 vilket var otroligt snabbt över den långa distansen. Med tanke på mina förberedelser så borde min tid inte varit möjlig, men på något sätt gick det! 

Första gången på prispallen i vuxen ålder!

Den riktiga medaljen bredvid finisher-medaljen.