Glada men trötta efter målgång!
Så var det äntligen dags för Utö Swimrun! Jag och Johan anmälde oss i oktober och har under våren försökt att träna tillsammans när vi kan och få den mängden som behövs för ett långt Swimrun-lopp. Men vägen till en perfekt förbedelse går aldrig rakt och självklart har vi båda haft sjukperioder och krämpor av olika slag som satt käppar i hjulen för oss. Men nu var dagen här, skulle det räcka till?
Om vi backar bandet en månad låg jag långt efter min planering för var jag ville vara träningsmässigt. Det hade inte alls blivit så mycket löpning jag ville, och av det lilla som blev hade jag och Johan fått till ett ynka långpass på 28 km. Bara det passet förstörde mig helt och jag fick fokusera all kraft jag hade enbart för att komma från Tyresta och till bilen. Vid den här tiden hade jag heller aldrig simmat eller sprungit i våtdräkt. Helt klart dags att göra någonting åt det, med hopp om att rädda det lilla av formen som fanns kvar.
Jag beställde hem våtdräkt och skor och planerade ett första pass i Rudan med Johan och Tomas. Det var en nyttig upplevelse där jag fick se mig ifrånsimmad av Tomas. Att vara duktig i bassäng innebär tydligen inte per automatik att man är duktig i öppet vatten med våtdräkt och skor. Dessutom blev jag rejält yr när jag växlade från simning till löpning. Även om det kändes tungt att formen var så pass dålig och att simningen inte stämde så var det här precis vad jag behövde.
Fler pass planerades in och för varje pass så föll en pusselbit på plats. Hur ska utrustningen sitta, hur växlar man mellan löpning och simning utan att tappa tid? Hur mycket energi går åt? Jag var full av frågor och kunde få mycket råd av Tomas och Andreas. Äntligen fick jag ordning på simningen också, och jag kunde ligga i ett bra tempo utan att bli trött.
Banstudie och taktiksnack.
När vi nu stod i startfållan hade jag fått ihop 11 swimrun-pass på tre veckor. Jag hade koll och kände mig på något sätt ändå förberedd, det enda frågetecknet var om uthålligheten skulle räcka till.
Ett måste att ha koll på hur långa löpningarna är.
Vi planerade att satsa lite extra i den första löpningen för att komma i vattnet bra och kunna göra en bra simning innan den värsta trängseln gav sig. Någon framför startfållan ropade ut att det var en minut kvar till start och plötsligt gick startskottet!
Första löpningen var på 1,7 km och vi låg på ganska hårt. Bitvis runt 4:00/km, men för en gångs skull i starten var det inte orutin utan helt enligt plan. Grejen var bara att fler tänkte som vi och när vi kom ned till badplatsen vid Utö camping för att simma till Ängsholmarna kokade vattnet av simmare framför oss. Johan gick i först och skulle dra de första två simningarna. Trots att det var mycket folk kunde vi simma på bra så fort chocken från kylan lagt sig.
Nu började jag ana att det skulle bli en extremt krävande tävling. Upp ur vattnet gick bra men löpningen som följde var tung, jag hade svårt att andas ordentligt och benen var tunga. Snart var det dags att simma igen och det kändes fortfarande tungt. Direkt efter vattnet var den första vätskekontrollen. Jag såg till att dricka ordentligt och knäppte upp våtdräkten inför nästa löpning på 3,3 km. Nu började det släppa och jag kände mig piggare men vi tog det lugnt och låg på 5:15/5:30-tempo. I nästa simning var jag pigg och tog täten, fick till ett bra flyt och vi simmade förbi flera lag.
Vi fastnade på bild i en av kontrollerna, foto: Ötillö crew
Nu övergick löpningen till terräng och jag kände mig som hemma. Jag kunde lätt läsa stigen och sparade mycket energi på det. Det var nu återigen trångt efter att en stor klunga framför oss sprungit fel och vänt om. Det var egentligen bara skönt eftersom det blev tillfälle att gå när det blev för trångt utan att vi tappade på det. Löpningen var relativt lång och övergick till grusväg en bit. Nästa simning över till Rånö var så grund att den knappt var simbar. Flertalet vadade på den men vi simmade. När vi kom upp ur vattnet var plötsligt Andreas och Henrik där och vi växlade några ord.
Löpningen var riktigt kort innan nästa simning tog oss vidare till Ålö. På den här simningen växlade jag upp ordentligt och vi simmade oss förbi 10-15 lag. På Ålö växlade löpningen från trail till hård terräng och det tog hårt på Johan. Jag försökte visa vägen och hitta ett lagom tempo som han orkade med. Johan bet ihop och tids nog fick vi svalka oss i vattnet några korta vändor innan vi plötsligt var framme vid Båtshaket. Vi fyllde på med vätska och energi innan vi gick in på nästa simning. Här var det sista vi såg av Andreas och Henrik innan de sprang ifrån oss och gick i mål 12 min före, starkt jobbat!
Löpningen fortsatte att vara tung och väldigt teknisk på utsidan av Ålö. Vi plockade placeringar i varje simning och tog oss igenom löpningarna bäst vi kunde. Vid det här laget var vi halvvägs och närmade oss den tuffaste sträckan i loppet. Först 4 km löpning, kort simning och sen ytterligare 6,5 km löpning. Vi hade nu hållit igång i 3 h och jag började bli trött. Löptempot låg runt 5:45/km och allt jag tänkte på var att bita fast i Johans rygg och nöta på. Någonstans på den här sträckan fick vi ett nytt tidtagningschip då arrangören sett att vårt inte funkade.
Efter en evighet var det dags för den längsta simningen, 600 m. Vi tabbade oss först och började simma bredvid varandra men jag märkte att jag var lite snabbare än Johan så jag ropade till honom att lägga sig bakom mig och drog upp tempot. Vi passerade ytterligare en hel drös med lag innan vi gick upp på Persholmen. När vi kom upp började mina vader krampa efter kylan, krampen släppte som tur var när kroppen fick tillbaka värmen.
Nu var det knappt en timme kvar av loppet, men vi var båda riktigt trötta. Vi kunde på något sätt ändå hålla oss i hyfsad jogging och fortsätta plocka placeringar på simningarna. Johan drog löpningarna och såg till att jag inte stannade. När vi kom ned till Barnens bad var det en underbar känsla, nästan klara! Vi plockade ett herrlag på näst sista simningen och ett damlag på sista.
Att få korsa mållinjen tillsammans efter 5 timmar var en underbar känsla! Vi gjorde en enorm prestation och samarbetade väldigt bra. Vi var båda starka vid olika tidpunkter och hjälpte varandra!
Målportalen som hägrade.
Det här var bland det jobbigaste jag gjort i tävlingsväg men samtidigt väldigt roligt! Jag hoppas att vi kommer köra fler lopp tillsammans, och nu gäller det att få ordning på träningsmängden både i löpning och swimrun. Loppet var otroligt väl arrangerat av Ötillö! En annan sak som var rolig var att tävlingsledaren själv stod och välkomnade varje lag som korsade mållinjen, en helt otrolig närvaro och engagemang!
