Loppet jag inte borde kunnat göra!

Idag var det dags för en ny utmaning, nämligen 10 km simning i öppet vatten. I vanlig ordning har jag inte fått till de förberedelser som jag velat. Om man ser till ren öppet vatten-simning har jag fått ihop tre pass. Däremot har det blivit en hel del swimrun, men det är en annan typ av simning. 

Med två dagar till godo köpte jag en våtdräkt avsedd för simning. En bättre dräkt kostar skjortan och lite till. På trispot hittade jag däremot en demodräkt till ett riktigt bra pris! När jag provade dräkten i Rudan blev jag glatt överraskad över hur pass snabbt det gick att simma! Jämfört med swimrun-dräkten är skillnaden som natt och dag! Problemet är bara att jag, på grund av dräkten, inte kan veta hur pass fort jag simmar eller hur länge jag orkar den farten. 

Med andra ord fanns det omständigheter som jag inte var förberedd på. Vädret vid starten var blåsigt, och vattnet såg ut att röra på sig väldigt fort ned i kanalen. Banan gick från starten rakt ut i Djurgårdsbrunnskanalen, och sedan längs med kanalen hela vägen och tillbaka. För oss som skulle simma 10 km var det ytterligare ett varv innan vi fick lämna vattnet och stopps klockan.

Innan starten var det den vanliga "stissigheten", 100 simmare som alla vill vara först iväg. Jag kom loss bra, och efter den första svängen låg jag och 10 till i en klunga längst fram. Vid 500 m-bojen var vi plötsligt tre stycken i täten som snabbt lämnade resten av fältet bakom oss. En av de två framför mig skulle bara simma 1 km och vände, och plötsligt var vi bara två. 

Allt rullade på lätt och snabbt. Vid 2,5 km bojen låg vi jämsides vilket uppenbarligen stressade landslagssimmaren som drog upp tempot ytterligare. Jag fortsatte i ett tempo som jag bedömde att jag kunde hålla hela vägen och höll ledaren inom synhåll. Vägen uppför kanalen gick mycket tyngre då det både var motvind och strömt. 

Vid varvningen passerade jag på 1:02, vilket betydde att jag låg i ett väldigt högt tempo. Varv två passerade ungefär som det första. Jag höll ledaren inom synhåll, men vid det här laget var det klart att jag inte kunde komma ikapp. Vi höll samma fart, men han låg 100 m före mig och avståndet minskade inte. 

När jag kom i mål var det som klar tvåa, med 5 minuters marginal till trean. Min tid var 2:05.46 vilket var otroligt snabbt över den långa distansen. Med tanke på mina förberedelser så borde min tid inte varit möjlig, men på något sätt gick det! 

Första gången på prispallen i vuxen ålder!

Den riktiga medaljen bredvid finisher-medaljen.