Jag och Jesper inför Ångaloppet 2017
Ångaloppet var tänkt att bli säsongsavslutning med storslagna mått. Nu var chansen att mäta sig med alla nya och gamla kompisar man lärt känna under säsongen i denna underbara sport. Jag och Henrik hade stora planer efter våra framskjutna placeringar i Stockholm Swimrun och Arlanda Aquathlon.
Men saker blir inte alltid som man tänkt sig. Jag hade en tuff avslutning på sommaren som innefattade tre sjukperioder med ryggont och feber. Loppet blev därför helt på rutin och gamla meriter.
Drygt en månad innan loppet skadade Henrik ett knä och det stod snart klart att han inte skulle kunna starta på Ånga. Jag lyckades hooka upp Jesper Levander som stand in, och det är inte vem som helst. Jesper badar lätt på 1:10-fart i bassängen och springer milen strax över 40 min. Så potential fanns! Men alla dessa men... 3 veckor innan start får Jesper halsfluss och penicillin. Vid samma tidpunkt har jag ryggskott och kan knappt gå i en vecka. När det väl släppt får jag feber i med 5 dagar till start. Jag vilar allt jag kan och kan med gott samvete mäta en feberfri dag på fredagen (tävling på söndagen). Formen fanns inte men jag kände ändå att jag kunde starta och köra för fullt utan att vara orolig.
Ju mer jag tävlar i swimrun förstår jag att det är en lagsport. Man måste samarbeta och köra taktiskt för att utnyttja lagets styrkor på rätt sätt. Jag och Jesper hann inte med att träna ihop oss något innan loppet och det resulterade i att vi var i otakt med varandra under stora delar av loppet. Ånga är till stora delar ren terräng löpningen vilket jag känner mig bekväm med, jag har lätt att se den smidiga vägen och att "flyta på". Här fick jag hålla igen mycket för att inte tappa Jesper som mestadels springer på väg i sin träning. När löpningen kom ut på grusväg drog Jesper på rejält och där fick jag anstränga mig ordentligt för att hänga med. I simningarna simmade Jesper ifrån mig. Som sagt; samarbete är A och O i swimrun, oavsett vilket lopp man kör.
I slutändan hade vi en fantastiskt rolig dag tillsammans och vi kämpade på bra! Klipporna på öarna var glashala och det var en konst att inte ramla. Vi slutade på plats 20 vilket är en bra placering i det starka starfält som var.
Nästa år vill jag placera mig högre och vara lika snygg som Jesper!
Kommande säsong känns äntligen lovande och jag har hittat en struktur på min träning som passar in i vardagslivet som familjefader. För att nå min målsättning med träningen vill jag få till två längre pass i veckan, ett kvalitspass (tröskelfart ca 1 h) och ytterliggare distanspass i lugn fart. Under ett par veckors tid har jag trappat upp träningen och nådde då 65 km löpning på en normal vecka. Även om det var en bra vecka blir det den mängden jag tänker som miniminivå framöver.
Jag har också kompletterat med cykel till och från jobbet när det funkar vilket förra veckan gav mig 17 mil på 4 dagar vilket är mycket extra konditionsträning som inge sliter på kroppen på samma sätt som löpningen gör.
Det roligaste just nu är att långpassen fungerar! Jag får till dom, orkar genomföra dom med bra känsla och blir inte särskilt sliten efteråt. I söndags kväll gick jag ut och fick till 28 km trots att jag knappt var sugen på att springa när jag gick ut. Men känslan efteråt var superbra! Framtiden är ljus och jag ser framemot resan dit med alla träningskompisar!
