Skor; nu och då

Det här med skor är en hel vetenskap. Eller åtminstone trodde jag det när jag började springa. Precis som många andra gick jag till en sportaffär där jag fick springa på ett löpband samtidigt som jag filmades. 

Filmen såg bedrövlig ut, jag klampade fram med tunga steg. Hälen gick i först och sen vred sig fotleden. Säljaren förklarade att jag pronerade och behövde skor som skulle motverka just det. Därefter plockade han en riktigt rejäl sko, tung och klumpig och massor med dämpning. Kanon tänkte jag, nu är det bara att köra på!

Så jag fortsatte att springa fel, och fick såklart ont både här och där. Vad jag nu förstår är att det var självklart att jag pronerade, eftersom jag inte visste bättre och aldrig tränat löpning. Mina tjocka skor gav mig möjligheten att fortsätta springa med fel teknik, de var helt enkelt så bekväma att jag inte kände att jag gjorde fel.

För drygt två år sen köpte jag mina första lättviktsskor (längst ned på bilden), och med de började jag träna mina vader som fick en helt annan belastning. Anledningen till det är att dessa skor i princip saknar dämpning, och då anpassar sig kroppen för att motverka en smärtsam hälisättning. I början klarade jag max 1 km innan vaderna var helt slut, och träningsvärken var total! Jag varvade in dom i min träning, men av någon anledning blev det ganska sporadiskt.

När vintern och halkan kom nu så kompletterade jag min skosamling med ett par spikskor (mitten på bilden), och när jag packade upp dom insåg jag att de också hör till lättviktssortimentet. Spikarnas placering gör också att man måste landa på framfoten om man vill kunna nyttja spikarna.

Spikskorna innebar också en viss begränsning i början, men nu fixar jag även långpass i dom. Ibland upp till 30 km på blandat underlag. 

Jag hoppas att jag efter vintern helt kan lämna de traditionella, väldämpade skorna och helt övergå till mer minimalistiska skor. Det som gnager mig lite är frågan om hur benen kommer klara ultradistanser i den typen av skor. Ett första steg är att gå upp ytterligare i distans på långpassen. Men längre än 5 mil kommer jag nog aldrig träna, och en del ultror är ju ändå upp till 16 mil...