Nu är februari slut, och jag gick i mål med råge! Omkring den 18/2 upptäckte jag att jag låg nära att springa 10 km per dag i månaden. (Utslaget, vissa dagar mer, andra mindre) och eftersom två tredjedelar av jobbet redan var gjort bestämde jag mig för att hålla samma nivå resten av månaden och springa minst 280 km i februari.
Intervallpassen blandades med vanliga distanspass och lite längre pass och med en vecka kvar insåg jag att 300 km låg inom räckhåll! Men då skulle det krävas ett pass över 30 km idag.
Jag mötte upp Emanuel och vi satte kurs mot rudan där vi skulle springa det svarta spåret på 15 km. Planen var att jag skulle fortsätta ett varv extra när Emanuel klev av efter första varvet. Jag tvivlade länge på om jag skulle orka ett varv på egen hand. Inte nog med att underlaget växlade mellan mjuk barmark, djup lera, blötsnö och is. Det kändes också tungt att springa under hela första varvet, och pulsen låg högre än den borde gjort.
Jag vet emellertid hur jag fungerar, och om jag bara biter ihop vid varje korsning där man kan välja så är det lugnt. För har jag bara kommit förbi den enklare/ kortare vägen så har jag inget val utan det är bara att fortsätta. Och mycket riktigt, kort efter att jag gått in på det andra varvet började det att gå lättare. Pulsen gick ned något och jag fick lättare att hitta ett bra flyt.
7 km in på det andra varvet blev jag omsprungen av en snabbare löpare. Till en början tänkte jag bara släppa iväg honom, men så kom jag på sen att han gjorde nog som alla andra. Nämligen att man vid passeringen kör på fortare för att sedan slå av på farten lite. Och så var det. Jag kunde ganska lätt hänga med, och under fyra km följde jag på i hans tempo. Även om det inte var några problem så hade jag vid det här lager redan sprungit 26 km och jag blev plötsligt medveten om att jag förbrukat min energireserv som jag tänkt att ha för att ta mig hem om jag gick tom. Men nu var det slut. I min iver att hänga med hade jag dessutom slagit in på den längre varianten av spåret. Så nu var det dags att bita ihop och börja träna pannbenet. Med en huvudräkning som inte var lika snabb som vanligt kom jag fram till att jag hade 7 km hem. Jag lyckades ändå hålla mig springandes och kom hem till slut. Väl nere vid rudan insåg jag att den snabbare löparen inte var mer än 500 m före mig.
Jag är väldigt nöjd med dagens pass som slutade på 33 km. Det puttade mig också upp till 302 km på 28 dagar! Att kunna hålla den mängden framöver är nog inte rimligt, men runt 250 km per månad borde jag kunna få loss tiden till.
Imorgon är det söndag igen, och sedvanlig kvällstur med resten av gänget. Det återstår att se om jag lyckas återhämta mig tillräckligt för att kunna köra 2-3 timmar då också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar