Rekordvecka och rekordpass!

Jag har haft en otroligt bra vecka, och på något sätt lyckats skrapa ihop hela 84 km! Och det med två vilodagar... Hur är det ens möjligt? För att lista ut det måste jag titta bakåt lite.

Att löpträna handlar väldigt mycket om att flytta gränser, och att inse hur mycket kroppen är kapabel till om man tränar den rätt. När jag började löpträna kämpade jag med att komma runt 3 km. Efter ett år tog jag mig 10 km, men längre sträckor än så var helt uteslutet. Efter ytterligare ett år låg jag fortfarande på 10 km, men med några enstaka turer uppemot 15 km. Men då var jag slut i flera dagar. 

Men sen hände något. Jag började springa tillsammans med Tomas och Andreas, på en fast tid. Varje söndagskväll träffades vi runt 20-tiden och körde runt 2 timmar på olika slingor. Till en början tog de här passen hårt på mig, men ganska snart blev det lättare. Och när det blev lättare så blev passen längre. Det var roligare att springa tillsammans, och jag fick också lära mig vad distans-tempo innebar. 

Ikväll mötte jag upp Tomas och sen sprang vi iväg mot Tyresta för att springa till Mörby gård. Jag kände tidigt att jag hade bra energi och fart i benen. Passet flöt på, och efter 20 km tog jag taktpinnen och höjde tempot ett par km. Att känna mig så stark efter den distansen var en helt ny känsla för mig. Att jag sprang 20 km igår märktes inte ett dugg. Faktum är att allt kändes så bra när jag närmade mig hemmet så att vi tog en omväg. När jag tillslut var hemma stannade klockan på 30,4 km vilket är mitt längsta pass någonsin!

Så veckan har varit bra, men det finns ändå utrymme att förbättra. Nyckeln till min ökade prestation i längd och tid ligger i kontinuitet. Jag har inte missat ett enda söndagspass sedan 28 september, och är väldigt tacksam över att ha träningskompisar som gör allt lättare och roligare!