Idag gick vårmilen på Lidingö. Anledningen att jag ställde upp där var just möjligheten att seeda upp mig till en bättre startgrupp på lidingöloppet. Eftersom jag inte sprungit stora loppet tidigare så får man per automatik starta i sista startgruppen vilket jag inte är så sugen att göra.
Uppladdningen inför dagens lopp har inte varit optimal då jag var förkyld förra veckan. Jag har heller inte fått det antal fartpass jag vill så den här veckan har jag försökt att köra "första hjälpen" och gjort det bästa av situationen.
Vädret kunde inte vara bättre för ett vårlopp med strålande sol och minimalt med vind. När jag stod på startlinjen kände jag mig väldigt självsäker. Här skulle springas fort! Emanuel var också med och hade som taktik att försöka hänga på mig, och även om jag kände mig stark innan loppet hade jag känslan av att det skulle bli tvärtom istället.
De första tre km lade jag mig runt 4:05 per km som var mitt önskade tempo. Här kändes det bra, men det skulle visa sig att jag missbedömt banprofilen i fråga om hur mycket backar det var. Efter 4 km började backarna och jag blev trött direkt. Tankarna flög genom huvudet att det som inte fick hända nu var ett möjligt scenario. Jag fick bara inte klappa igenom helt och springa i mål på en dålig tid eftersom jag ville seeda upp mig!
Backarna fortsatte och jag tappade mer och mer till Emanuel som var väldigt stark. Jag kämpade mig upp för varje backe och försökte att inte tappa tempo där emellan. Sakta men säkert närmade vi oss målet och när jag korsade linjen stannade klockan på 42:02. Med tanke på hur jag kände mig under loppet blev det en bra tid som jag tror räcker tillräckligt långt i seedningen.
Att få kämpa mig igenom loppet var en väldigt bra erfarenhet och en nyttig "reality check". Bara för att min kurva gått uppåt innebär inte det att den ständigt kommer göra det. Och att bara få det kvittot var ändå hjälpsamt inför min kommande träning. Om jag jämför premiärmilen med dagens lopp så var min tid här definitivt starkare även om premiärmilen sprangs fortare. Jag har nu också gjort två st 10 km-lopp runt 42 min vilket innebär att den första inte var en engångsföreteelse. Överlag är jag nöjd med loppet även om jag hade hoppats på en bättre tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar