Ikväll var jag nog med om det häftigaste trailpasset hittills i min korta karriär. Jag och Emanuel började med en kort vända på röda spåret innan vi mötte upp Tomas och Andreas. Därefter tog vi Sörmlandsleden till Tyresta. Den biten av Sörmlandsleden är väldigt teknisk men jag hade ändå lätt att hitta ett väldigt bra flyt. Inte så att jag sprang fort, men att jag kunde läsa terrängen bra gjorde att jag flöt fram och kunde med lätthet hålla ett jämnt tempo.
Under Tomas ledning tog vi sikte mot Stensjön och när vi kom in i det gamla brandområdet började en magisk stig. Det var en stig som bara fanns. Den var väldigt sparsamt utmärkt, vilket heller inte behövdes, den var lätt att följa ändå. Vi kom ganska snart fram till Stensjön och bestämde oss för att fortsätta mot Årsjön för att där ansluta Sörmlandsleden mot Tyresta och komma hem den vägen.
Det fanns ett problem dock. Vi visste inte exakt hur långt det var, och mörkrets infallande hängde som ett tyst hot över oss. Av fyra löpare var det enbart jag som hade med mig pannlampa. Vi gnagde oss fram genom skogen och precis när det började bli svårt att se rötterna kom vi ut på barnvagnsslingan!
Jag började nu tugga på mina energireserver och var även trött i fotlederna så det var skönt att underlaget blev lättare. Nu var det bara 8 km hem och ju längre vi sprang desto sämre blev skämten. Vi fick slita hårt allihopa förutom Tomas som höll sig fräsch.
Helt underbart långpass i otroligt fin natur! Här ska vi definitivt lägga fler pass! Jag avslutade min vecka bra och fick ihop 80 km. Kommande vecka blir det mer vila och troligtvis bara några kortare pass. Ligger fortfarande väldigt bra till på mängden i maj; 27 mil på 23 dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar