Jag har under en lång tid haft en bra utveckling i löpningen. Jag har gjort pass som är både längre, snabbare och bättre än jag trott var möjligt för mig. Åtminstone med mina tidigare referensramar. Men vad kommer sen?
Hur arbetar man vidare när passen inte går lika bra, när det plötsligt börjar ta emot och helt enkelt inte ger någon glädje. Alla idrottare kommer alltid till platån, där utvecklingen stannar av. För mig har det alltid varit viktigt med utmaningarna som driver mig vidare, att se om jag kan klara av det jag inte trodde.
Jag sprang 21 km igår, men det var ingen utmaning. Jag gjorde det jag skulle, men behövde inte anstränga mig. Jag kände ingen glädje varken före, under eller efter passet. Jag tror att jag behöver mer dagsljus. Just nu äter mörkret på mig, och alla förberedelser som krävs innan träningen ens kan börja. Jag har sprungit uteslutande i mörkret sedan september, men nu är jag less!
Jag hoppas att jag hittar tillbaka snart, för snart börjar alla roliga lopp som jag sett framemot under alla mörka timmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar